Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/4

Caroline af Ugglas: "Jag var beredd på att Olle skulle dö"

Caroline af Ugglas har både släppt nytt album och gått igenom flera stora sorger i år. - Det är skitmånga som har dött. Olle var den första och sen så bara trillade några till av pinn. Jag är helt mjuk i själen, säger Caroline af Ugglas i en exklusiv intervju med GP.

 

 

Caroline af Ugglas slår sig ner i en soffa på fartygsmuseet intill Packhuskajen i Göteborg. I kväll ska hon kliva upp på scenen under Kulturkalaset.  

- Här borde det vara fest lite oftare tycker jag, det är otroligt fint här, säger hon och ser sig om över kajen.  

I våras släppte Caroline af Ugglas albumet "Nåväl". 

Hur har ditt liv sett ut sedan dess?

- Det har sett ut som det brukar, alltså med tanke på att det är ju inte första gången jag släpper en platta, man släpper plattor, man giggar lite, man målar tavlor så mycket man hinner och jag har haft mina stora körer. Full rulle slash jag har faktiskt åkt till Island i tre veckor, det får jag inte glömma. Det var väldigt intressant. Jag tältade och reste runt över hela Island.

Under 2016 har Caroline af Ugglas drabbats av flera stora sorger. Bästa vännen Olle Ljungström gick bort hastigt, tätt följd av Freddie Wadling. 

På väldigt kort tid har flera nära vänner till dig gått bort, hur har du hanterat det?

- Ja du tänker på Olle, min bästa vän. Jag ska tala om att det är inte bara Olle, det är min farbror, och min bästa kompis. Det är skitmånga som har dött. Olle var den första och sen så bara trillade några till av pinn. Jag är helt mjuk i själen. 

Hur tar du dig igenom sorgen?

- Jag vet inte för jag har inte lärt mig det, eller alltså det är ju livet. Jag måste säga att de flesta har ju varit åtminstone om man får säga "som tur är" över femtio år och har levt ett extremt rikt och ett ganska hårt liv så att alla de här kanske har levt lika mycket som en vanlig människa skulle ha levt på hundratio år. Det lilla gör ju faktiskt att det känns bättre.

- De här människorna har gett så mycket till alla och dessutom fått mycket själva. Det lilla gör faktiskt att jag hanterar det, annars vet jag inte hur man hanterar sånt här.

Både Olle Ljungström och Freddie Wadling gick igenom en del sjukdomar, kan man på något sätt förbereda sig eller vara beredd på att en vän kan dö?

- Ja det kan man, jag var beredd på att förlora Olle, kanske inte riktigt, det är klart man blir chockad. Man känner att det inte är sant. Samtidigt så var jag också beredd på att förlora min farmor och min farbror som har dött för att de var sjuka. Det kommer som en chock och är jobbigt ändå, men det känns absolut bättre när man är beredd. 

Sången och konsten är något av det som hjälper Caroline af Ugglas igenom sorgen. 

- Det har inte bara med sången att göra, eller melodierna i sig, det är också primalt och så får man tag i andningen. Det är många små saker som är friskvård. 

Caroline af Ugglas uppväxt var till och från tuff för en liten tjej med mycket energi. Efter tonåren led hon av flera depressioner, tvångstankar och gick under en tid på antidepressiva medel. 

Jag har hört att dina föräldrar tog dig till läkaren för att du var för pigg?

- Pratar vi dagens diagnoser, så hade jag väl adhd kanske. Jag var en sådan som alltid fick gå till rektorn och skolsyster och det var ju självklart något fel på mig och inte något fel på någon annan för att jag var lite för pigg. Men det är ju adhd, det där hyperaktiva, det är inget konstigt i dag alls.

Tror du att du hade haft det lättare om du hade vuxit upp i dag?

- Nej, eller så är det sämre alltså, för hade jag vuxit upp i dag så kanske jag hade blivit medicinerad och så hade jag blivit en sådan där plugghäst och så hade jag blivit värsta doktorn. Alltså, det hade väl också varit bra men vi har ju redan massa bra doktorer så då kan ju jag sjunga och måla. Jag måste säga att jag vet inte. Jag sitter inte här och säger att jag tycker mediciner är skit för jag tycker verkligen att det kan hjälpa till, men jag tycker inte det är det första man ska ta hjälp av. 

Caroline af Ugglas har med sig sin man musikern Heinz Liljedahl och sonen Otis till Göteborg.

- Min dotter är hemma, hon börjar första ring i morgon. 

Vad gör du när du är helt ledig?

- Jag var på Island den här gången, sen var jag på Åland med familjen i början av sommaren, vi har ett litet hus där, men där är jag inte ledig. Där skriver jag mycket och målar tavlor. Hjärnan är på hela tiden om vad som skapas skall, men skapandet är inte mitt jobb, men okej det är där jag får mina pengar så jag kan fortsätta leva. Så är det. 

- Sen jag släppte senaste plattan har vi giggat en del och jag vet inte varför men jag tycker bara det blir roligare och roligare att gigga. Det är lite hårt, skönt eller så bara skiter jag i allt nu för tiden och det är därför jag har så jävla kul.

Du bara kör?

- Jag bara kör, det är kul, ont i benen gör det efteråt. Det är bra. 

Och sonen är också med och spelar på scenen?

- Han spelar iPad.. Han vill inte sitta bakom då är han rädd att bli bortrövad eller bli glömd. Han vill vara ganska nära, den sista tiden har han spelat lite maracas också . Det är jättekul.