Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
En trappa ner. Tre stora vaginor är spraymålade på väggarna i Carolina Falkholts Din jävla hora på Galleri Thomassen.

Carolina Falkholt är arg och det behövs

Falkholt avtäcker den verklighet av hot och slut-shaming som präglar alla kvinnors värld, oavsett om du är priviligierad ekonomiskt eller inte, skriver Karin Brygger, som sett utställningen Din jävla hora.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Konst

Konst
Carolina Falkholt
Din jävla hora
Galleri Thomassen
17 aug – 10 sep

What does a woman want? Efter ett långt yrkesliv konstaterade Freud att han trots alla sina kvinnliga patienter inte kunde svara på den frågan. Nå, utan att vara analytiker menar jag att svaret är ganska enkelt. Kvinnor vill ha samma rättigheter och skyldigheter som män, vilket betyder lika lön och likvärdig sjukvård till exempel. Kvinnor vill också kunna känna sig trygga i sina hem, såväl som i det offentliga rummet och de vill äga sin kropp till fullo. De vill kunna klä sig efter eget huvud, och känna att när de släpper ut sina barn – pojkar och flickor och allt däremellan – ur hemmet kommer barnen inte att utsättas för vare sig våld, sexuella övergrepp eller trakasserier. Kvinnor vill aldrig kallas hora. Helt enkelt: Girls Just Wanna Have Fun- damental rights. 

Carolina Falkholt arbetar efter eget huvud och med ett eget uttryck. Samtidigt som hon frilägger den sårbarhet det innebär att vilja vara fri skildrar hon också rättframt de hot och straff som påläggs en kvinna som tar sig just den rätten. Din jävla hora. Med gul sprayfärg står det skrivet på en vägg tapetserad med hennes ansikte. Det är ett effektivt självporträtt som går rakt in i märgen och jag skulle önska att galleriet fick besök av skolklasser som sedan kunde diskutera både språkbruk, jämställdhet och respekt. 

Sexuella övergrepp och trakasserier är inga nymodigheter. De har alltid funnits. Här som på andra platser och självklart i olika grader. I hela utställningen är inte mindre än sex stycken öron avbildade, detaljerat tecknade på mångfärgad botten. Ett av dem ligger på golvet. Den som vill kan trycka örat mot ett av dem: höra berättelser om övergrepp som konstnären spelat in. Jag uppfattar detta massiva fokus på öron som en uppmaning: Lyssna! Lyssna på vad vi har att säga. 

En trappa ner, bakom det röda draperiet möts man av väggmålningar i ett klaustrofobiskt utrymme. Tre stora vaginor är spraymålade på väggarna. En viktig poängtering är också sprayad intill: Just because I flash my cunt does not mean I want to be raped. Att det fortfarande behöver sägas är en tragedi. 

Oavsett om man uppskattar graffitikonsten eller ej så är den i dag en del av konstvärlden samtidigt som den har en fot i motståndet mot det etablerade. Just i motståndet mot det etablerade brukar viktiga sanningar sägas. Falkholt avtäcker den verklighet av hot och slut-shaming som präglar alla kvinnors värld, oavsett om du är priviligierad ekonomiskt eller inte. Och hon är arg. Kanske kan man sammanfatta utställningen med ännu ett välkänt citat: Your silence will not protect you.