Carl-Erland Andersson: Vi behöver rå, hederlig demokrati

ANNONS
|

Det vore naturligtvis vulgärt, kanske populistiskt, att påstå att de höga, fina officiella orden om humanism, välfärd och mänskliga värden är skrivna på toalettpapper. Verkligen lågsinnat, vore det. Mer lyriskt då att tala om visioner ristade i dimma, skrivna i rinnande vatten; ta detta med människovärdet. Att människor är lika mycket värda oavsett kön, hudfärg, samhällsställning, etnicitet, ålder – just det, ålder! Men på äldreboendena skärs det ner, på personal, ekonomi, möjligheter till förströelse och underhållning, och personalens arbetsbörda är tung.

Ty i det liberala är alla lika värda, men gamla jobbar inte. De har ingen framtid. Alla är lika värda, men de gamla konsumerar ju så lite. De är inte fertila, inget att visa upp i teve­soffor, och de vet knappt vad en blogg är, hur en dator fungerar, de bara tär och tär och utnyttjar rättigheter – att de ägnat hela liv åt sina skyldigheter väger lätt, då den så kallade samhällsnyttan ligger i den andra vågskålen. Det är på äldreboenden, och på arbetsförmedlingen, socialkontoren, på gatan man ser verkligheten, inte i de högtidliga officiella orden om den.

ANNONS

Detta är sannerligen inget nytt. Men till det speciella med den offentliga lögnen – redan som Strindberg definierade den i Det nya riket – hör att alla vet att den är en lögn, och ändå är villiga att skriva under på den. Det är det som är dess styrka. Den har inte den vanliga lögnens svaghet att riskera att bli avslöjad.

Utgångspunkten för förändring blir då inte att det uppstår sprickor i lögnens mur, utan i det tysta samförståndet om den.

Nu sägs ibland att krisen är på väg att vända, tecknen tyder på att den snart är slut, och affärsvärlden andas försiktig optimism. När man torkat imman av läsglasögonen ser man sig om efter dessa tecken. Framtiden ljusnar, men kostnaderna för socialbidrag har ökat med över en miljard kronor. Framtiden ljusnar – litegrann – men arbetslösheten stiger. Framtiden ljusnar, men både regering och Sveriges kommuner och landsting (SKL) räknar med att kostnaderna för social­bidrag kommer att stiga med 50 procent 2012. Dock ljusnar framtiden. Varför? Jo, börsen har stadgat sig någorlunda. Det gäller alltså att åter blåsa upp, restaurera den gamla skrumpna finansbubblan till nya tanketomma dimensioner.

ANNONS

Att påpeka dessa egentligen banala sanningar är inte populism. Populism är att ersätta den offentliga lögnen, med en annan, mer lättköpt, fyrkantig lögn. Vad som fattas oss är tvärtom realism, och politik. Rå, hederlig demokrati. Samt naturligtvis oförsyntheten att vägra delta i samförståndet.

ANNONS