Om demokrati sägs ibland att den bygger på förtroende, men det är bara delvis sant. Likaväl kan sägas att den är den sunda misstrons samhällsform, grundad på insikten att människan är ett moraliskt sett lealöst kreatur, lättfrestad till diverse ljusskygga manövrer. Därför den demokratiska öppenheten då det gäller politiska och ekonomiska processer; den som tilldelats ett förtroendeuppdrag får finna sig i att bli granskad.
Demokratin bygger delvis på en lätt cynisk människosyn. Totalt förtroende går att ha för diktatorer, om man nu suktar efter fadersdyrkan. Men i en demokrati förutsätts man lämnat den typen av infantilism; där gäller att politiska och ekonomiska makthavare och institutioner ansvarar inför folket.
Men så finns ju Säpo också.
Det är ofrånkomligt att ett lands säkerhetstjänst inte i alla situationer spelar med öppna kort – vilket dock skapar det gamla problemet: vem vaktar väktarna? Jag läser nu att de som delvis ska vakta väktarna i Sverige, nämligen Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden riktar hård kritik mot Säpos sätt att hantera inhämtade uppgifter. Journalisten Stefan Wahlberg berättar i Metro bland annat att "överskottsinformation från hemliga avlyssningar har sparats trots att den borde ha förstörts. (---) Det handlar om allt från uppgifter som över huvudtaget inte får registreras hos Säpo till anställda som har fått ta del av information som de inte har haft behörighet till.”
I sin tur kräver Säpo nu att hemlig rumsavlyssning ska kunna ske utan att först godkännas av domstol. Det räcker att en åklagare säger ja. Detta förutsätter oförvitliga åklagare och Säpomän, svävande över mänskliga svagheter, tillhörande änglarnas högre kast - vilket är vackert tänkt. Ju mer dunkel, desto vackrare tankar; medan krav på öppenhet och tydlighet kan ge intryck av vresig oskön misstro. Den vresigt missundsamma Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har till exempel enligt Metro upptäckt att det i Säpos centralregister i vissa fall ”inte angetts vilken aktivitet som lett till att personen registrerats.” Man har dessutom noggrant antecknat personers sexuella läggning – vilka erotiska preferenser anses då befrämja utveckling i terroristisk riktning? Dunkla frågor därinne i dunklet. Skulle en transa få en tjänst inom Säpo?
Det är alldeles tydligt att Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden består av en hop sura och cyniska glädjeförstörare, som alltid då demokratin träder i funktion. För oss vanliga medborgare utgör de dock litegrann av ett skydd.
