Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Fabriksförmannen José (Daniel Johansson) försöker beveka sin älskade Carmen (Miriam Treichl).

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Byxklädd Carmen med attityd

En toreadorklädd, stark och rebellisk Carmen tar plats på Kungliga Operan i Stockholm. I hennes närhet kan José bejaka helt nya sidor av sin manlighet, men när hon gör slut faller han hårt.

Escamillo är MMA-fajter i stället för tjurfäktare, vilket inte hindrar att kärleken är en rebellisk fågel även i denna uppsättning.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Arbetarna bär huvtröjor och en och annan hiphopkeps. Männen slåss och drar kniv.

"Carmen" utspelas inte i Sevilla utan på en konfektionsfabrik där arbetarna tillverkar souvenirer – flamencoklänningar, toreadorkostymer och kastanjetter.

- Det är inte deras kultur, men det är kanske en drömvärld för dem, som det kanske var också för Bizet. Något som lovar någonting även om man inte riktigt vet vad det är, säger regissören Johanna Garpe och berättar om scenen där de tre fabriksarbeterskorna, inklusive Carmen, får i uppdrag att vara modeller på marknadsföringsbilder.

- Då ska de stå i flamencoposer men vet inte riktigt vad det är. De försöker efter bästa förmåga men det blir så där kitschigt och dumt. De blandar med det som de är vana med, med ett slags Beyoncé-rörelser.

På Kulturhuset Stadsteatern gjorde hon musikalen "Donna Juanita" utifrån HasseåTages visor och med Gina Dirawi i huvudollen. På Operan får Johanna Garpes hyllade uppsättning av Francis Poulencs "Karmelitsystrarna" snart nypremiär, nu med Anne Sofie von Otter som en av nunnorna som giljotineras.

Ett lyckopiller

Garpe beskriver fransmannan George Bizets musik som "ett jättestort emotionellt lyckopiller". När hon blev tillfrågad om att sätta upp operornas opera kunde hon inte tacka nej, även om hon också visste att det fanns några nötter att knäcka. Historien om Carmen som flamencodansande "zingari", zigenare, kändes som en kliché. Johanna Garpe ville inte göra henne till "en höftvippande kvinna som blir till i männens blickar".

- Här blir hon ett slags rebell som i kampen för sin frihet försöker hitta de manöverutrymmen som hon kan få, genom att dra ner byxorna på makten, på alla förmän.

- Hon är beredd att ta straffen för det hon gör, hon är modig, längst ute på kanten, en normbrytare där miljön är extremt konform. De ska ha trista fabriksrockar på sig, men hon vägrar och blir straffad för det.

Mogen Carmen

Johanna Garpe visste genast att hon ville ha sopranen Miriam Treichl i huvudrollen och låta henne göra en mogen Carmen.

- Jag tänker att de är i sin egen ålder, att Carmen kanske är 48 och José 37. I dag är det så mycket sexualitet och attraktionsförmåga som tillskrivs ungdom. Det känns bra att ha en mogen kvinna som är explicit med sin lust, och att hon faktiskt inte är intresserad av en vanlig familjesituation.

Sexismen finns redan i originalets första scen där Josés flickvän Micaëla söker upp honom för att återge brevet från hans mor. Modern vill att sonen ska gifta sig med Micaëla som i den här uppsättningen dessutom är gravid.

- Bizet målar upp en scen där hon bara möter en massa män. Hon blir rädd.

Även den rebelliska Carmen finns förstås hos Bizet, och Johanna Garpe har funderat mycket över den frihetslängtan som hon får uttrycka.

- Carmen säger om och om igen att hon är fri, men behöver den som verkligen är fri också säga det? Nu tänker jag mer på det som ett mantra, som att det betyder "en dag ska jag bli fri".

"Tuppat av"

Carmen vill inte bara bestämma över sin kropp och sin sexualitet utan över sitt liv, enligt Garpes tolkning. Bizet skrev sin opera 1875 och hon frågar sig varför han inte kunde förlägga historien om den kvinnliga frihetskampen till den franska borgerlighet som han tillhörde?

- Att låta den utspelas någon annanstans var kanske enda sättet, annars hade publiken tuppat av.

"Carmen" får premiär på Kungliga Operan 19 januari.