För ett år sedan fyrade Dag-Otto, den populäraste figuren i Vallarnas buskisgalleri, av friluftsteaterns 20-årsjubileum med en riktig smäll. Var det slutet på hans oberäkneliga tilltag? I alla fall är Dag-Otto och brevbäraruniformen i år lagd åt sidan. Vallarna laddar om och Jojje Jönsson iklär sig istället soldatmundering för titelrollen i Soldat Fabian Bom.
Bom-inspiration
Bom är hämtad från Nils Poppes filmsuccéer, den första hade premiär 1948. Den populära soldaten dök även upp på Fredriksdalsteatern, Poppes egen hemmascen, som är drömförebilden för Vallarna. Men, det handlar om inspiration, inte att försöka imitera Poppe i Falkenberg, betonar programbladet. Manusförfattarna Lars Classon och Jojje Jönsson har plockat scener som russin ur filmkakan och skrivit en ny story omkring dem. Därtill har Vallarna lyckats engagera Nils Poppes dotter Mia Poppe i den roll som sätter snurr på förvecklingarna.
Bom är stins i Trämåla och vinkar igång föreställningen framför den näpna stationsbyggnaden. Han är enligt Poppetraditionen en ordningsam och punktlig person. Systern Ulla-Britta är mera hejsan-svejsan, förklarar Annika Andersson i rollen och spelar med full täckning för det.
Skratt och förvecklingar
Militärförläggningen snurras fram med Marianne och Peter Dillbergs listiga huskonstruktion. I livet på luckan hamnar Bom pådriven av Siw Carlssons majorska som vill gifta bort sin systerdotter (Mia Poppe) med honom. Boms syster vill förhindra giftermålet, hon klär ut sig till man och ansluter till förläggningen för att charma den tilltänkta, som är sjuksköterska där. Grannflickan Agnes (Sara Axelsson) tar på sig uppgiften att förföra Bom. Lägg till att den förklädda Ulla-Britta är käresta till furir Berglund (Mikael Riesebeck), att "elitförbandet" är en samling drummelputtar (Niclas Strand, Ola Hedén och Kent Vickell) och att kaptenen (Mikael Ahlberg) på specialuppdrag är både kvinnokarl och skumraskfigur. Det räcker till en kväll full av skratt och förvecklingar, finurligt iscensatta av regissören Ulf Dohlsten, som verkligen tar vara på skådespelarnas förmåga till tajming. Ett par kupletter och ett dansnummer lägger jag tillgodo på variationskontot.
Annika Andersson suverän
Sällan har jag skrattat så mycket på Vallarna. Och då ska det ändå framhållas att mycket av dialogen är placerad under bältet, vilket lätt blir plumpt. Men här tävlar bassarnas analhumor med utarbetade strategier hos Siw Carlssons pilska änka i en buskis på hög nivå. Allra högst svingar sig Annika Andersson med sina suveräna missuppfattningar och felsägningar av ordspråk och talesätt. Alla försök att återge något skulle falla platt, det är skådespelarens raka och exakt avvägda leverans som är konsten.
Som soldat Bom kommer Jojje Jönsson inte alltid till skott, fast den klassiska plankan har han bra sving på. Bom blir en ganska blek figur, helt i händerna på de starka kvinnorna. Vallarna tar sedvanlig ställning i genuskampen.
Den största komiken bjuder istället Mikael Riesebeck på. Hans tjänstvillige furir drillar förbandet, smörar för kaptenen och kurtiserar sin kära, ända in i grenverket. Det är värt hela kvällen, mer buskis kan det inte bli.
