Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/3

Brutal rapport från ett blödande Burundi

På eget förlag ger journalisterna Anna Roxvall och Johan Persson ut reportageboken Inifrån Burundi. Ett viktigt arbete, skriver Sinziana Ravini.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Bok

Reportage
Anna Roxvall…Johan Persson
Burundi Inifrån: »När folk väl har börjat döda varandra
är det svårt att få dem att sluta«
Myteri förlag

Utrikesjournalistik är farligt. Så farligt att många tidskriftsredaktioner har blivit rädda för att lägga ut uppdrag eller betala för dem. Hur kommer det sig? De vill helt enkelt inte ha dåligt samvete om journalisterna råkar illa ut. Andra vägrar av ekonomiska skäl. Det är i varje fall vad utrikesjournalisten Anna Roxvall berättar i ett samtal med Martin Schibbye och Brit Stakston som startat Blank Spot – ett crowdfunding-initiativ för utrikesjournalistik. 

I samtalet som man kan se på Youtube, nämner Anna Roxvall också debatten kring Martin Schibbye och Johan Perssons kidnappning och de röster som hävdade att det var ansvarslöst av dem att ge sig in på ett så farligt område, istället för att premiera deras enorma kurage, eller åtminstone konstatera det faktum, att de helt enkelt gjorde sitt jobb. 

Det är lätt att ha en massa åsikter om utrikesjournalistiken när man sitter bekvämt på sin lilla kammare. Men hur är det att befinna sig i terrängen, i de geopolitiska krisernas orkanöga?

Eget förlag

Anna Roxvall och fotografen Johan Persson bestämde sig för att ta saken i egna händer och starta reportageförlaget Myteri, som är ett militärt begrepp för uppror inom det egna befälledet. Först ut är reportageboken Burundi Inifrån som Roxvall skrivit själv. Johan Persson har tagit bilderna. Det är en vacker och känslosam bok, fylld av häpnadsväckande människoöden som kastar mig rakt in i Burundis mörka hjärta och det långsamma folkmord som äger rum i landet just nu. Jag har inte läst några regelrätta reportageböcker förr, så det är med en oskulds eufori jag slänger mig över denna fantastiska bild- och textproduktion, mellan de snabba växlingarna i berättelsen och den sävliga Hemingwayska berättarstilen, som fångar komplexa atmosfärer och känslotillstånd. Men först lite bakgrundsfakta.

Protester mot presidenten

Burundis aktuella tragedi utlöstes av att president Pierre Nkurunziza valde att kandidera för en tredje mandatperiod, fast detta stred mot landets lagar. Protester utbröt och "the rest is history". Enligt en rapport från International Federation for Human Rights, som jag läser på nätet parallellt med boken, har 1 200 personer mördats, 10 000 personer sitter fängslade utan någon konkret orsak och 400 000 har flytt till angränsande länder. Vad gäller mandatöverträdelsen sade presidenten nyligen: "I Kamerun har Paul Biya regerat i 50 år och i Rwanda kan man ändra mandatlagarna hur lätt som helst. Mandatfrågan är inte Burundis största problem just nu." 

Boken börjar med det dramatiska utbrottet: ”Shit!” säger Johan. Vi står på en sidogata när ett femtiotal vrålande unga män plötsligt kommer springande rakt emot oss.” Men männen stannar upp, vrålar med sina stenfyllda händer mot kameran, skriker: ”Presidenten måste avgå! Vi ger oss aldrig” och försvinner i demonstrationståget. 

Sen börjar den fartfyllda resan genom ett land i upplösningstillstånd. Jag lär mig att  militärer och polismän går så långt som att beskjuta begravningståg och använda barn som mänskliga sköldar, att Burundis politik mest liknar en Monty Python-sketch, att nya partier föds och dör likt flugor och att framstående organisationer får sina bankkonton frysta och att journalister tvingas att ange sina källor ifall de vill få sina artiklar publicerade.

Jag möts av berättelser och bilder på personer som Leonidas Misago som slogs och brändes ihjäl av uppretade demonstranter, surrealistiskt färgglada bilder på Cédric Nimbonas begravning - han hackades ihjäl med en machete, på radiojournalister som Yvette Murekesabe som är anklagad för förtal och anstiftan till inbördeskrig, den unga kvinnan Bélize, som är förföljd av polisen och som försvinner några kapitel längre fram i boken, Joseph som torterats så svårt att Johan bara väljer att fotografera hans händer, den vackra Analyn som anklagas för prostitution, för att hon är en tiggare utan man, och om en rad andra människor som mördas eller försvinner. Ingen litar på någon, för ju fattigare man är, desto lättare blir man uppköpt av den hemliga polisen. 

Farliga resor

Anna Roxvall och Johan Persson kommer efter många resor och en rad möten med den officiella maktens agenter, så småningom fram till att deras reportage är för farligt. De riskerar helt enkelt att intervjua ihjäl människorna omkring dem. När Anna Roxvall kommer hem, upptäcker hon att hon är med på Burundis inofficiella dödslista. Hon bestämmer sig för att inte återvända innan saker och ting förändrats. Det blir slutet på historien. I alla fall denna gång, men jag är övertygad om att deras arbete kommer att fortsätta och att detta bara är början på en lång och ädel kamp, kanske den viktigaste kampen en människa kan föra i dag. 

Jag ser verkligen fram emot deras nästa reportagebok som tydligen kommer handla om den västsahariska självständighetsrörelsen Polisario, och hoppas innerligt att Sveriges samlade tidningar kommer ta sig i kragen och skapa bättre förutsättningar för journalistikens främsta hjältar.