Britt-Marie Mattsson | När kriget kom till Lyckhem

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Britt-Marie Mattssons nya roman När kriget kom till Lyckhem läses bäst som en historielektion.

Första världskriget skildras ur tre perspektiv – Frida och Oscar, ett lyckligt men barnlöst par, upplever det från sin bohuslänska horisont, Fridas bror Arvid från det USA han har emigrerat till och Arvids son Arthur från Västfrontens krigiska helvete.

Britt-Marie Mattsson kan sin tidiga 1900-talshistoria och ger stort utrymme åt de stormaktspolitiska händelserna och dess konsekvenser – i Sverige, Europa och USA.Beskrivningen av stålindustrin i Gary, Indiana, där Arvid sliter för att ge sig och sin familj ett bättre liv, är initierad och lärorik. Likaså skildringen av de stämningar som rådde i USA inför och under nationens anslutning till första världskriget.

ANNONS

Alltså, som en historielektion, absolut. Där fungerar När kriget kom till Lyckhem. Men att läsa den som en roman? Nja. För att en text ska kallas roman ska den innehålla en gestaltning. Det finns dessvärre litet av den varan i När kriget kom till Lyckhem.

Britt-Marie Mattsson är tydlig med att romanen handlar om hennes egen släkt. Det strävsamma paret Frida och Oscar är hennes farmor och farfar, så glanslöst goda och uppfyllda av kärlek till varandra att det närmar sig parodins gräns och för säkerhets skull är de kontrasterade mot en tyskvänlig och oavbrutet elak präst. Barnlösheten är den dramaturgiska motor Britt-Marie Mattsson gör ett stort nummer av, men svaret på den gåtan vet vi ju redan vid läsningens start eftersom Britt-Marie Mattsson finns.

Tyvärr är även övriga karaktärer i När kriget kom till Lyckhem av samma endimensionella kaliber, beskrivna med en alltför rak journalistisk prosa. De intetsägande romanfigurerna hotar hela tiden att ta udden av det som Britt-Marie Mattsson är bäst på och egentligen borde ägna sig åt – att återge vår samtida historia på ett levande och intresseväckande sätt.

Romaner finns det nog av ändå.

Fotnot: Eftersom Britt-Marie Mattsson är medarbetare på GP har recensionsuppdraget gått till en extern skribent. Stefan Eklund är chefredaktör på Borås tidning.

ANNONS
ANNONS