Bouraoui: När passionen skakar om och ändrar livet

Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraouis roman Om lycka – utsökt översatt av Maria Björkman – börjar med en förlust. Den tonåriga Marie upptäcker att hon inte längre är rädd när hon går hem i mörkret genom sommarparadisets majsfält i Bretagne. Hon inser att det är barnets rädsla som försvunnit och att den lämnat efter sig ett tomrum som hotar att ta över hennes kropp ”som ett luftdrag”. Utkastad ur barndomen upplever den unga kvinnan en leda vars befallande energi får mig att tänka på Françoise Sagans klassiska uppväxtskildring Bonjour tristesse (-54), där den sjuttonåriga Cécile upptäcker den våldsamhet som kombinationen tomhet och åtrå kan skapa. Hos Bouraoui har det hunnit bli 80-tal och författaren pepprar texten med tidstypiska detaljer i allt från märkeskläder och hitlåtar till parfymer och blodiga videofilmer som jag-personen ofta tar sin tillflykt till. Kanske fungerar våldet som en pysventil för den mer diffusa ångest hon lever med i en familj där pappan nästan alltid är bortrest, hennes unga moster är döende i cancer och hon själv förälskat sig i en flicka hon inte vet hur hon ska närma sig. Somrarna i huset vid havet, där Marie roar sig på klubbarna tillsammans med sina kusiner, ställs mot skolårets stillsamma, småborgerliga Zürich. Hon känner sig sviken av omgivningen som proppat henne med falska förespeglingar om ett liv där prinsessan finner lyckan tillsammans med prinsen. Själv har hon bara tråkigt och tänker på döden när hon underkastar sig pojkarnas omfamningar och det är först i mötet med Diane som passionen skakar om henne i grunden. Om lycka är ännu en av Nina Bouraouis språkligt och psykologiskt lysande skildringar av en ung flickas sökande efter en hållbar identitet i en förvirrande omvärld. En omvärld som inte direkt fördömer hennes homosexualitet eftersom den ses som något som inte räknas, något som inte finns.

TEXT

Cecilia Nelson

kultur@gp.se