Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Boken berättar hur Charles Darwin plockade med sig fyra sköldpaddor från Galápagosöarna och åkte jorden runt med dem i sin båt. Harriet, den som levde längst, blev 175 år och dog först 2006. Illustration: Cecilia Torudd

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Boken som får barn att prata om Darwin

Charles Darwin är kanske inte den förste man väntar sig ska dyka upp i en barnbok. Men här är han, liggande på alla fyra i sanden, ung och skägglös med håret i en slarvig piska. Året är runt 1835. Han spänner ögonen i en liten sköldpadda. Ett barskt leende breder ut sig över ansiktet; det ser inte precis ut som om han vill leka med djuret eller smeka dess bulliga sköld. Händerna sträcks fram lite girigt, liksom redo att grabba tag.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Bok

Genre: Bilderbok
Text: Helen Rundgre Bild: Cecilia Torudd
Titel: Harriet och Charles
Förlag: Lek & tanke

Det gör han också, packar ner fyra sköldpaddor från Galápagosöarna i en sandlåda på sitt skepp som färdas runt jorden. Under tiden funderar och skriver han; om djurarter, om hur han tror de är släkt med varandra. Han samlar stenar också. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Men en dag kommer Darwin hem till England med sina sköldpaddor som han kallar Tom, Harry, Dick och James. Harry är egentligen en hona, men det upptäcks inte förrän hundra år senare.

Darwin gifter sig och börjar skriva böcker. Sköldpaddorna dör eller försvinner – alla utom Harriet som hon får heta. Hon bara lever och lever, och dör inte förrän 2006 när hon beräknas ha uppnått 175 års ålder.

Det är en spännande historia Helen Rundgren och Cecilia Torudd berättar i Harriet och Charles. Torudds illustrationer är som alltid komisk-realistiska i en fantasieggande stil, med fyndiga pratbubblor här och var.

Rundgren har delat in boken i två delar där den första skildrar Harriets liv och den andra Darwins mer i detalj med fokus på evolutionsteorin. Det är ett något rörigt upplägg, och det blir svårt att hänga med i del ett när man inte har kunskaperna som kommer i del två – men efter ett par omläsningar inser jag att det inte gör så mycket.

När man läser faktaböcker med barn är avbrott och diskussioner och frågor ett tecken på att intresset väckts till liv, och ett lite snurrigt arrangemang kan till och med gynna detta. Och den avslutande tidslinjen, med tecknade nedslag i all den historia den gamla sköldpaddan genomlevde, är hisnande.