Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/2

Blek taggsvamp är stor poesi

Folklivsforskaren Bengt af Klintberg har skrivit den första diktsamlingen som enbart handlar om svamp.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Bok

Genre: Poesi
Författare: Bengt af Klintberg
Titel: Blek taggsvamp
Förlag: Ellerströms

Bengt af Klintberg är mest känd som folklivsforskare med givna örhänget Råttan i pizzan och har givit upphov till ett ord, ”klintbergare”, som betecknar en urban vandringssägen. Men han har också varit högst aktiv i svenska avantgardistiska Fluxus-rörelsen med exempelvis Öyvind Fahlström och Staffan Olzon. 

Fluxus utförde olika ”happenings” såsom rituella gaturengörningar med såpa och hett vatten på 60-talet. Själv är jag mycket förtjust i af Klintbergs lika absurda som vardagliga ”Apelsinhändelser” – en replik till Yoko Onos samtidiga Fluxus-studie Grapefrukt kanske, vad vet jag? –  som den här, nr 4: ”Skala omsorgsfullt en apelsin och placera klyftorna här och var i våningen. Ät upp dem när du av en händelse passerar.” 

I dagarna kommer af Klintberg med en liten samling om 25 halvsideslånga dikter på temat svampar skriven med lättaste hand. Blek taggsvamp innehåller verkligen utsökta dikter, roliga, listiga och vemodiga, helt läsbara också för mykologiskt blinda, som jag själv. Vi får oss till livs betraktelser över svampplockningen som såväl livsallegori som ren praktik. 

af Klintberg gör på sätt och vis med svampen vad andra svenska manliga diktarkollegor, Bengt Emil Johnsson, Staffan Söderblom, Joar Tiberg exempelvis, gjort med fåglar och förvisso Peter Kihlgård, i mer prosaisk form, gjorde med fisket i Koncipieringen av en gädda. 

Blek taggsvamp är sammanhållen, stram; en avslutad dikt per sida, med liksom lugnande iakttagelser och välplacerade metaforer: ”Jag hukar mig / och känner en grens lätta strykning / över min allt tunnhårigare hjässa. / Som när jag var barn, / farmors hand som rufsade till mitt hår.” 

Ett knappt femtontal svampar får sig tillägnat en egen dikt, nästan alla är lika bra. Här är den om Smörsoppen:

"Hur många har tröstats av smörsoppen?
Många, många.
Efter svampturen som blev en besvikelse, 
korgen nästan tom, 
går du de sista hundra meterna
på en grusig skogsväg.
Då står de vid vägkanten i långa rader, 
smörsopparna, 
tätt tryckta mot marken
med sina bruna hattar med hinna
och sitt smörgula kött.
En månghövdad familj
som trängs i svampkorgen
när du rätat på ryggen."