Åke Olofsson, en sjundedel av Den svenska björnstammen, står i Mölndal och väntar på en buss som ska ta honom ut på picknick. På väg till Slottsskogen kommer han alltså att passera Liseberg där bandet på fredag kväll ställer sig på stora scenen för att på allvar sparka igång sommaren.
- Vi spelade på Gröna Lund förra veckan och det var fantastiskt även om vädret inte var så bra. Jag älskar att spela på nöjesfält. Publiken brukar vara så glad och avslappnad. Jag brukar passa på att åka lite också och är ruskigt sugen på att testa nya Helix, säger Åke Olofsson.
Högst jubel bland kaniner och publik på Liseberg kommer det med all sannolikhet bli under Björnstammens bamsehit Vart jag mig i världen vänder. Visserligen släppte kollektivet nyligen uppföljaralbumet I förhållande till.
Men det är genombrottslåten som alla kan och som så många andra hits kom den till mest av en slump. Björnstammen hade knappt hunnit börja göra musik tillsammans, var egentligen ett konstprojekt med fokus på helt andra saker än att bli tokspelade i P3.
- Det skulle kännas statiskt för oss att bara syssla med musik, men låten har gett oss frihet, handlingsutrymme och tid att göra andra saker och det är vi jätteglada för. Många andra håller på hur länge som helst och försöker skriva en hit. Det blir sällan bra. Så vi är tacksamma, säger Åke Olofsson.
Det omtalade utrymmet ägnas bland annat åt en 450 sidor tjock serieroman som ges ut tillsammans med förlaget. Den är ett projekt som dragit ut på tiden men ska vara färdig lagom till höstens bokmässa i Göteborg.
- Den handlar om mental ohälsa, schizofreni och vår rädsla för att plötsligt tappa fotfästet, säger Åke Olofsson.
Inte nog med det. Björnstammen jobbar med ett filmprojekt om två nedläggningshotade gruvsamhällen. Enligt Åke Olofsson är inte heller det någon munter historia.
- Även om vi gör många olika saker tycker jag ändå att alltihop hänger ihop, säger Åke Olofsson.
