Samuel Johnson, urbilden för den elake kritikern, gillade inte reseböcker. Han hade aldrig läst en från pärm till pärm, och ansåg att de såg likadana ut, var man än slog upp dem. Upplysningen om upplysningsmannen står att läsa i Björn Cederbergs Turistens blick, en serie trivsamt opretentiösa essäer, eller ”nedslag”, i resandets historia.
Många kända resenärer får ge bidrag, från Goethe och Geijer till Almqvist och Fredrika Bremer. Doktor Johnsons gode vän James Boswell verkar ha betett sig som ett chartersvin redan på 1700-talet: supit, knullat runt, festat. Och drabbats av ångest dagen efter.
Från klassisk Grand Tour till charterturismen: Cederberg skriver både om enskilda resenärers vedermödor och de större historiska sammanhangen. Som kommunikationernas förbättringar från bärstol och diligens till tåg och jumbojet. Från tullkontroller överallt till Schengens passfrihet.
Ett intressant samband råder mellan resande och krig. Efter krig vill alla som överlevt ut och röra på sig. Och då finns det också överskottsmaterial: stora fartyg efter första världskriget blir till kryssningsfartyg, bombplan efter andra världskriget blir till charterflyg.
Resandets kontinuerliga demokratisering är ett annat tema, från enbart engelska överklassynglingar till vem som helst som har råd med en sista-minuten till Alanya. Turistens gnäll – standarden ska vara som hemma, men samtidigt ska det vara exotiskt och annorlunda – verkar ha varit sig likt genom tiderna.
Ekoturismen bildar slutvinjett, där Cederberg själv bidrar genom sitt, Kristian Petris och Jan Röeds filmprojekt på Borneo i slutet av 1980-talet. Rymdturismen är framtidens lockelse. Turism är en europeisk historia, skriver Cederberg. Men den som sett köerna till passkontrollen på en internationell storflygplats efter att ett kinesiskt plan har landat, begriper vilka som äger framtidens turism.
