Vad har Aseas varmisostatpressar att göra med Palmemordet och journalisten Catz Falck, som hittades med en väninna i en bil i Hammarbyhamnen den 29 maj 1985? Kanske ingenting alls. Men i journalisten och filmaren Björn Cederbergs nya bok Kamrat Spion. Om Sverige i Stasiarkiven diskuteras hur den ganska omfattande avdelning i östtyska Stasis utlandsavdelning HVA följde och rapporterade till Berlin vad som hände i grannlandet i norr.
Cederberg har ömsom snackat sig, ömsom rekvirerat sig fram till ett omfattande material om Sverige och hur HVA rekryterade svenskar inom företag som Asea och Bofors. När det gäller de svenska företagens vapenaffärer med DDR handlar det också om den sedvanliga balansgången mellan samvete och kassaflöde men Cederberg lyckas inte visa på några större övertramp i den hanteringen, än mindre på några svenskar som aktivt arbetat för Stasi. Vadan denna finkänslighet?
Det finns en så här i efterhand utvecklad sjaskromantik kring spionerandet i och runt Berlin under kalla kriget. Björn Cederberg gör sitt bästa för att passa in i en amoralisk ölsjappsfilosofi, där han roar sig med att med trött blick se tillbaka på åratal som gränsgångare och även antyder misslyckanden i bortre Asien, som Borneo. I mitten av nittiotalet gjorde Cederberg en film som hette Förräderi, vilken handlade främst om den östtyska kulturpersonligheten Sascha Andersson. Denne var storspion i kulturvärlden och förrådde de flesta i sin närhet till Stasi, även Cederberg, något som tydligen har satt sina spår.
Boken är på många sätt en verklig styrkeuppvisning i envishet och tålamod när det gäller att tugga sig igenom tusentals sidor Stasityska. Tyvärr tycker jag nog att utfallet ändå är ganska magert. Det går inte ens att leda i bevis att Aseas varmisostatpressar verkligen användes till att framställa kärnvapen, även om tanken är en intressant arbetshypotes.
