Om kvinnor, av kvinnor - för alla. Komedin "Bridesmaids" har blivit en dundersuccé och ruckat på föreställningar om hur tjejer får bete sig på film. Komikern Wendi McLendon-Covey spelar den förbittrade tonårsmorsan Rita som äcklas av sina barn.
För tio år sedan gick Wendi McLendon-Covey på en möhippa. Hon var en 31-årig, fattig skådis som hankade sig fram på reklamfilmsjobb och småroller. I kampen för att skrapa ihop pengar till både mat och teaterlektioner undrade hon om det stora genombrottet någonsin skulle komma. På festen mötte hon en kollega i samma situation: Kristen Wiig.
-Vi satt där och tänkte "hur ska jag ha råd med bröllopspresenten", så det känns ganska overkligt att vi tio år senare har gjort en stor Hollywoodfilm tillsammans, säger Wendi McLendon-Covey på telefon från Long Beach i Kalifornien.
"Bridesmaids" handlar om Annie (Kristen Wiig) som befinner sig i en ständig uppförsbacke, i både jobb och relationer. När hon utses till brudtärna av bästisen Lillian (Maya Rudolph) blir det startskottet för en serie komiska och katastrofala sammankomster med de andra brudtärnorna. Bland dem finns hemmafrun Rita som spelas av Wendi McLendon-Covey.
Rita är ingen bullbakande mysmamma, hon är förbittrad över makens obändiga sexdrift och äcklad av sina illaluktande tonårssöner. I ett oförglömligt ögonblick utbrister hon: "Pojkar i den här åldern är vidriga. Det är sperma överallt i huset - häromdagen bröt jag en filt mitt itu."
-Jag gillar att tjuvlyssna på folk på restauranger, och många av Ritas repliker har jag snott därifrån. Jag har tänkt "wow, inte konstigt att dina barn hatar dig om du pratar om dem på det sättet".
TT Spektra: Hur mycket i filmen är improviserat?
-Vi hade långa repetitioner där vi improviserade i timmar. Det spelades in och sedan fick vi utskrifter av improvisationerna, ifall att vi ville använda repliker därifrån. Vi fick göra filmen till vår egen.
"Bridesmaids" har beskrivits som en kvinnlig version av "Baksmällan", men McLendon-Covey menar att det finns en stor skillnad i hur de utflippade och äckelroliga scenerna motiveras. Som när brudtärnorna äter middag på en skum restaurang som Annie valt ut, för att sedan drabbas av akut magsjuka i en brudklänningsbutik.
-Scenen ska visa vilken katastrofal brudtärna hon är, och att hon är pank. I "Baksmällan" räcker det med att de är fulla för att motivera kaoset som följer. Kvinnor behöver något mer. Vi är villiga att ta en resa in i äckligheten, men det måste ligga mer bakom.
TT Spektra: Kan "Bridesmaids" framgång påverka hur vi ser på kvinnor på film?
-Jag tror det. En viktig sak är avsaknaden av kvinnlig fåfänga i filmen. Vi beter oss illa och ser ännu värre ut, och vi gör det med glädje. Jag tror att andra skådespelerskor har sett det och tänkt " jag behöver inte bara spela den snygga advokaten eller den sexiga läraren - jag kan göra något annat och ändå vinna publiken".