Otippat är bara förnamnet: En smal thailändsk film om reinkarnation tog hem Guldpalmen på förra årets filmfestival i Cannes. Nu får "Farbror Boonmee som minns sina tidigare liv" svensk biopremiär.
För regissören Apichatpong Weerasethakul, en stillsamt munter man med glasögon och rakat huvud, var uppmärksamheten i Cannes en både obehaglig och angenäm överraskning.
-Cannes är som en masochistklubb, för man skickar dit filmen för att bli attackerad och om man får priset då säger folk "varför fick det här skräpet Guldpalmen?". Men jag fick större självförtroende, jag känner att jag har bevisat något, säger han.Film för specialintresserade
Vi ses under Londons filmfestival, ännu en i raden av filmfester som blivit Apichatpongs vardag sedan Guldpalmen blev hans. Att säga att det var en otippad Guldpalmsvinnare är en grov underdrift. När priset tillkännagavs drabbades en ansenlig del av presskåren av panik, eftersom ytterst få hade gjort sig besväret att se denna lilla experimentfilm från Thailand.
-Man kan inte säga att mina filmer är populära, min internationella publik är liten. Det här är en film för en specialintresserad publik. Förutom i Paris, säger han och ler brett."Farbror Boonmee som minns sina tidigare liv" är en del av ett större konstprojekt med videoinstallation, fotografi och kortfilmer, och handlar om en svårt sjuk man som väntar på döden på sin gård i nordöstra Thailand. Han minns sina tidigare liv, som ko och prinsessa, och återser människor från det förflutna. Hans döda hustrun dyker upp i spökform och den försvunne sonen återkommer som djungelapa med lysande röda ögon.
-Jag hoppas att publiken kommer ut ur biografen och känner att de har vandrat genom en dröm. Kanske tänker de på livets skönhet, på relationen mellan människan och naturen. Eller bara "vad fan var det där?"Föredrar amatörskådespelare
Apichatpong föredrar att arbeta med amatörer framför utbildade skådespelare. I "Farbror Boonmee..." spelas titelrollen av en svetsare, och hans spökfru av en sångerska som regissören träffade av en slump på en bar.
-De har andra erfarenheter än mig, från sina egna liv. Den unge killen som spelar munken har varit soldat, munk och jobbat på Seven-Eleven. Allt detta absorberar jag och det hjälper mig i arbetet med filmen.Trots att "Farbror Boonmee..." ofta beskrivs som smal och konstig har den också en förmåga att framkalla reaktioner från oväntade håll. Regissören berättar om ett brev och en ovanlig present som han fick från en man som arbetade på en riskvarn i Isaanregionen, området där filmen utspelar sig.
-Han hade sett filmen i Bangkok och verkligen blivit förälskad i den, delvis för att den utspelade sig i hans region och på hans dialekt. Han skickade mig flera sidors analys av filmen - och en säck ris.