Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Berggren öppnar vägen till en framtid

"Wolfs heart" är inte en comeback. Det är albumet som har fört Henrik Berggren ut ur isoleringen, tillbaka till världen. Med återblickar på sitt liv öppnar sångaren från Broder Daniel vägen till en framtid.

"Take me out tonight". På Kevin Williams gravsten står inga årtal. Bara hans namn och en kort fras lånad från The Smiths klassiska låt "There is a light that never goes out".

Ta med mig ut i kväll.

- Han var min kontakt med omvärlden. Det var han väldigt orolig över den sista tiden. Han var inte rädd för att dö, men han var orolig för vad som skulle hända med mig när han dog, säger Henrik Berggren.

Han och Kevin var bästa vänner. När Kevin Williams dog i leukemi 2014 hade Henrik Berggren drabbats av sjukdomen myalgisk encefalomyelit, kroniskt trötthetssyndrom. Samtidigt kraschade en flerårig kärleksrelation.

- Det var som en vansinnig upprepning av det som hände med Anders, som att det blivit ett missförstånd i verkligheten och det här kan hända, säger Henrik Berggren och syftar på Anders Göthberg, vännen och gitarristen i Broder Daniel, som tog sitt liv 2008.

- Jag hade varit sjuk i ett halvår så jag mådde ju dåligt, men när allt det här hände så drabbades jag av en psykisk kollaps som var ganska... total. Jag torterades av ångest och tvångstankar, och det ledde till en depression.

En egen värld

Henrik Berggren isolerade sig. Läste, lyssnade på musik och flydde in i en egen, inre värld. Han sov stora delar av dagarna, bröt alla sociala kontakter och fjärmade sig från verkligheten. På stan gjorde man sig lustig över soloskivan som aldrig kom. Tillropet "Spela 'Shoreline''" blev ett stående skämt och låten förärades en egen minnessten.

Under Broder Daniels avskedsspelning på Way out West 2008 spelade Henrik Berggren en nyskriven låt tillägnad Anders Göthberg, men han hade inte släppt någon ny musik sedan bandets sista skiva "Cruel town" från 2003.

Men nu, den 5 maj, kommer albumet "Wolfs heart".

- Jag bestämde mig för att jag skulle spela in skivan fast jag var sjuk, säger Henrik Berggren, och beskriver arbetet i studion som "ren glädje".

- Med Broder Daniel var vi motarbetade från alla håll. Allt var en kamp. Nu kunde jag göra precis som jag ville.

Livet som dikten

I efterhand har Henrik Berggren insett att alla låtar på den nya skivan på olika sätt förhåller sig till samma tema: De är återblickar på livet, reflektioner över varför det blev som det blev. I Broder Daniel hade han skrivit om döden, om alienation, vägran att anpassa sig, om att drömma bort sina dagar. Efter Anders Göthbergs död, sjukdomen och krisen 2014 överensstämde hans liv kusligt väl med den dikt han skapat.

Omvänt skrev han "Wolfs heart" i närmast total ensamhet men albumet skulle föra honom tillbaka, ut ur mörkret.

Henrik Berggrens person har mytologiserats, inte minst genom hans långa frånvaro. Hans namn har blivit synonymt med en inställning till livet, han representerar någonting: en mörk svensk indiekultur, ett "nej".

- Saker som inte är koherenta i vår livsuppfattning, som att vi har en luthersk arbetsetik men inte tror på gud, de får utspela sitt krig i mig. Jag får leva ut den konflikten som ställföreträdare för andra. Det går tillbaka till när jag var barn. Det var trassligt i mitt föräldrahem, men jag var den ende som agerade ut det, ungefär som att det ankom på mig att lida över det, säger Henrik Berggren.

Accepterat korset

Med hjälp av Broder Daniel letade han efter katarsis. Han försökte använda musiken som ett verktyg för få slippa känna sig konstig, för att bli som alla andra. Istället bidrog bandet till att trappa upp kriget mot världen och Henrik Berggren hamnade allt mer utanför.

I dag har han förlikat sig med att vara en symbol, den som bär korset för att människorna i publiken själva ska få slippa, att vara "utvald som den som ska känna".

- Jag har accepterat det, eftersom jag är sjuk och inte har något val, säger han och tänker efter.

- Nej, jag hade inte accepterat det förrän jag blev sjuk. Och nu är jag glad för det.