Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Belanner och Persson | Du kanske inte vet det, men döden spelar faktiskt inte handboll

Det handlar om död, moral och ansvar i Linda Belanner och Fredrik Perssons debut. Det hade kunnat bli så bra, skriver Eva-Lotta Hultén.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Roman

Roman

Linda Belanner och Fredrik Persson | Du kanske inte vet det, men döden spelar faktiskt inte handboll

BonnierCarlsen

För några år sedan gick den amerikanska tv-serien Mitt liv som död i svensk tv. Döda personer som valt att själva bli liemannens hantlangare eskorterade nya avlidna till dödsriket. Nu kommer en svensk bok på samma tema. I Du kanske inte vet det, men döden spelar faktiskt inte handboll har den unge Mattias fått uppgiften att assistera Döden – som visar sig vara en odräglig, medelålders översittartyp vid namn Göran.

Mattias borde egentligen vara död, efter en allvarlig gasolycka i byn där han bott, men räddades av Göran som behövde någon att lära upp. Nu har han fått i uppgift att eskortera den lika gamla Zahra in i döden. Det är hans första uppdrag och han klarar inte att genomföra det. I stället börjar han i Zahras klass och de blir vänner. Men sin uppgift slipper Mattias inte undan, döda måste han, om inte Zahra så någon annan.

Linda Belanner och Fredrik Persson har valt ett tema som öppnar för både spänning och stora tankar om liv, död, moral och ansvar. Det hade kunnat bli så bra. Men det räcker inte att kunna sno ihop en story, språket måste flyta också. Belanners och Perssons språk är tafatt och knackigt. Dialogerna känns inte naturliga och det finns dessutom ologiska inslag som blir bromsklossar i läsandet. Till exempel: varför har Mattias inte fått sitt första egna uppdrag förrän tio år efter att han kommit i Görans våld – och hur är det möjligt att han trots alla dessa år i lära ändå tycks helt handfallen och chockad inför allt som har med döden att göra?

Den här mörka historien hade dessutom förtjänat ett slut som tar den på allvar i stället för att få sina lösa trådar i hopknutna med rosett. Jag har en känsla av att Belanner och Persson kan mycket bättre än så här. En mer engagerad och noggrann förläggare kan troligen göra stor nytta för deras nästa berättelse.

Dödsintresse. Fredrik Persson och Linda Belanner öppnar för både spänning och stora tankar om liv och död, skriver Eva-Lotta Hultén som inte tycker att författarna lyckas med sitt uppsåt.