Begåvat i dansk dramasuccé

ANNONS
|

När Arvingarna – en samproduktion mellan danska DR och SVT - nått fjärde etappen på sin tiodelade familjeresa in i borgerlighetens skymningsland, är det den handlingskraftiga dottern Gro som är den gåtfulla. Styvt spelad av Trine Dyrholm.

Gro är dottern till den döda konstnärsmamman Veronika och som själv blivit konsthallschef. Nu vill hon göra familjen Grønnegårds lantgods och mammans ateljé till ett modersmuseum. En matriark följer en annan.

Är detta nu Gros karriärmässiga kalkyl eller konsekvensen av en djupare mammabindning? Gro framstår som den danska nyborgerlighetens amazon som i del fyra handgripligen knockar sin tuffe juristbror Frederik så näsan går i kras. Då har hon redan kallt meddelat sin hippiepappa Thomas att han faktiskt måste lämna sin parodiskt risiga byggfutt bakom jättehuset. "Du har så fina stora ideologier i huvudet... Du har inte tänkt en ny tanke på trettio år", meddelar hon sin lusige far.

ANNONS

Sånt kan förstås bara gå illa – och pappa Thomas är nog inte så harmlös som han först verkar. "Alla våra barn har blivit småborgare", utbrister han upprört. Arvingarna blir steg för steg just en strid mellan gamla bohemiska levnadsideal – som inbegriper en fladdrig oansvarighet för barn - och en nyborgerlig värld av aggressiv men förtvinande livstaktik. Defensiv och offensiv i ett pågående anfallsspel. Det är precis i steget däremellan som Gro fastnar som gåtfull och intressant – hon vill förvalta mammans konst i en värld som mest är intresserad av kapital, även om så skall ske med hennes förfalskade signatur. Varför vill hon?

Vinner hon matchen? Hon lyckas ju till sist få den egentliga arvtagaren och adoptivdottern Signe (Marie Bach-Hansen) att signera en överlåtelse. Men fortsättningen fordrar att även Signe vaknar ur sin alldagliga tillvaro som söt florist. Också hon skall in i matchen, påputtad av sin kille, handbollsstjärnan Andreas.

Arvingarna har manus av Maya Ilsøe och regi av Pernilla August. Precis som den dansk-svenska Bron från förra året drivs även Arvingarna av obalansen mellan starka kvinnor och svaga (eller direkt enfaldiga) män, men för att inte det skall bli parodiskt måste det finnas någon drivande mittfältspelare däremellan. Och det är just den kortklippta och kostymklädda amazonen Gro.

ANNONS

Fin soppa! Serien kan nog bubbla i sex matcher till. Varje avsnitt måste ha sin höjdpunkt. Hämnd leder till skuld. Snytingar resulterar i sex. I förra avsnittet blev Emil handbojad vid spisen av en gammal förälskelse som hämnades. Stort skratt.

I måndagens avsnitt var det syskonmåltiden hos Signe som var höjdpunkten – börjar med lekfullt handbollspel, men övergick snabbt i en uppfriskande katastrof. Inte några danska skallar direkt, men väl en ny sorts danskt handarbete.

ANNONS