Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Barbro Lindgren Robert Nyberg | Kejsarens nya kläder

Robert Nybergs illustrationer piggar upp, men Kejsarens nya kläder är ett rent återberättande. Vad är nytt i detta? frågar sig Stina Nylén.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Bilderbok

Bilderbok

Barbro Lindgren

Robert Nyberg

Kejsarens nya kläder

Karneval

Förra året gav Barbro Lindgren ut Nu leker vi den fula ankungen med illustrationer av Eva Lindström. Det är en omarbetning av den klassiska H C Andersen-texten i den meningen att innehållet i stort bevarats, men formmässigt placerats i munnen på två barn som leker fram berättelsen via egna repliker. En oväntad vändning kommer dessutom på slutet. Men trots att en hel del bär Lindgrens egen prägel kallas boken för en ”remake” av förlaget.

Den benämningen passar klart bättre på årets bilderbok, Kejsarens nya kläder. Här står faktiskt H C Andersens namn hövligt med på omslaget, men med noteringen att det nu handlar om ”nyare kläder”. Det gör det tyvärr inte alls. Om en remake är ett rent återberättande i referatform så är det vad vi har fått. Vad är nyare i detta? Samma story, samma poäng, helt troget originalet men utan ålderdomliga uttryck och i förkortat skick. Det är allt.

Jag har verkligen ganska svårt att förstå varför just Barbro Lindgren behöver göra detta. Det finns inget av hennes vemodiga, vilda, glada originalitet här, trots att det maktkritiska perspektivet i sagan borde passa hennes författarskap som hand i handske.

Det som piggar upp avsevärt här är Robert Nybergs illustrationer. Även han följer grunden noga, det hela utspelar sig i förväntat gammaldags omgivningar, men vävarnas som fastklistrade, mobiltelefonsäljaraktiga leenden är helt obetalbara. Det skapas också en välbehövlig dynamik när han på ett uppslag går över från normalformat på figurerna till brutal närbild.

Men några fler remakes ser jag inte fram emot.