Utställningen Designing 007 på Barbican Centre i London är en fest för alla åldrar. Besökaren möts redan vid ingången av en vaximitation av Sean Connery som Bond, avslappnat lutad mot huven på sin legendomspunna Aston Martin. Gångvägen fram till utställningsentrén är sedan kantad av olika internationella filmaffischer, som påminner om att ”James Bond” är ett världsomspännande varumärke. Det är intressant nog inte bara den äldsta franchisen inom populärkulturen och har därtill existerat i 50 år utan vidare exploatering. Varumärket James Bond har lyckats fortsätta sin framgångssaga enbart genom filmerna, även om produktplaceringar och flera byten av huvudrollsinnehavare varit nödvändiga genom åren.
Denna grad av självständighet framgår också genom en rad pregnanta utställningsteman som vart och ett redovisar den bakomliggande konstnärliga processen, från Ian Flemings biografi och karriär som deckarförfattare, till filmbolagets manus och konceptarbete och slutligen den färdiga produkten i form av generösa filmklipp.
Strukturen i Designing 007 visar på ett mycket påtagligt sätt den produktionsmaskin som ligger bakom etableringen av James Bond som en av världens mest omtalade fiktiva karaktärer och hur snabbt han blev etablerad i den populärkulturella sfären. Man har i efterhand kunnat konstatera att redan vid premiären för Goldfinger 1964 var Beatles det enda underhållningsfenomenet som var mer populärt än Bond. Historien om Oddjobs livsfarliga hatt visar hur filmernas speciella ikonstatus har blivit alltmer befäst under årens gång. Den legendariska hatten gavs bort till ett okänt Bond-fan vid filminspelningens slut 1963 och filmbolaget tvingades sedan vänta i 25 år innan de till slut kunde köpa tillbaka den på auktion för 62 000 pund 1998 ...
Förutsättningen för framgången ligger i att produktionsbolaget redan med de första filmerna lyckades träffa rätt i tiden. Bond-filmernas stiluttryck har definierats som “något före” den aktuella samtidens. Ett exempel på det är att guldtemat i Goldfinger gav upphov till en trend av gyllene accessoarer. Ett annat exempel är att flip-open-locket på den speciella Ericsson-märkta telefon som Bond hade i Tomorrow Never Dies (1997) trots att den bara var en hopfantiserad produktplaceringsdesign i filmen, faktiskt blev verklighet i företagets R380-modell några år senare.
Som en del av denna stildiskussion visar utställningen också hur James Bonds egen look skapades i och med tillkomsten av Anthony Sinclairs så kallade Conduit suit, vilket skedde på initiativ av regissören Terence Young inför inspelningen av Dr No 1962. En Conduit-kostym utmärks av ett åtsittande snitt med smala byxor, en högknäppt jacka med smala kavajslag, ett tydligt men mjukt axelparti samt, framför allt, en med kantband eller manschett försedd ärm. Den sys gärna upp i en brun tweed och har en enkel elegans som på kvällstid kommer till uttryck genom mer påkostade tyger. Pr-bilderna för nya filmen Skyfall (2012) visar för övrigt att det har blivit dags att damma av både Connerys gamla Aston Martin och hans kostym. Så stark är alltså den rådande 60-talstrenden (och Mad Men).
