Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Björnstad är första delen i en planerad romanserie av Fredrik Backman.

Backmans nya romanserie en bladvändare

En bladvändare och en fin kärleksförklaring till idrotten, skriver Maria Näslunds om första delen i Fredrik Backmans nya romanserie.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Bok

Genre: Roman
Författare: Fredrik Backman
Titel: Björnstad
Förlag: Piratförlaget

Han är känd som författaren till supersuccén En man som heter Ove; böcker efter den omtalade debuten har inte gjort mycket väsen av sig. Därför är det smart av Fredrik Backman att nu byta spår och skriva något helt annat, om än på sitt Backmanska vis.
Björnstad är första delen i en planerad serie om livet i en fiktiv liten ort där samhället präglas av hockey. Långt upp i norr får man anta med tanke på all snö och kyla, men framförallt mitt i skogen, en evighet från allt och i akut behov av nytt självförtroende. Hoppet står till juniorlaget vars framgångar är tänkta att få föreningen och hela Björnstad på fötter. 

Vi får följa klubbens sportchef Peter och hans familj som flyttat tillbaka till Peters hemort efter proffsår i Kanada. Frun Mira kämpar för att stå ut med småstadsmentaliteten, 15-åriga dottern Maya hatar hockey och Peter kräks av nervositet före matcherna. Här finns bortskämda supertalangen Kevin i fina villan, Amat som tränar i gryningen när hans mamma städar i hallen och stenhårda tränaren David. Men Björnstad rymmer också Mayas vän Ana som vägrar att inrätta sig, juniorspelaren Benji som inte alls lever upp till bilden av den typiske hockeyspelaren och några andra intressanta och komplexa personligheter. 

Det vimlar helt enkelt av människor i den lilla hålan och tjocka romanen, och vi kommer flera av dem ganska nära. Backman är en skicklig tecknare av personporträtt och det är dessa som bär berättelsen.

Trots att vi redan på första sidan får veta att något fruktansvärt ska hända så är vägen dit ganska lång. Generöst med vardagsdramatik förstås, men allra mest handlar det om hockey och hur spelet påverkar det lilla samhället. Här är Björnstad något av en modern Åshöjden med en kärleksfull och varm skildring av en inte okomplicerad värld. Backman blottar en sunkig machokultur, men låter också männen rannsaka sig själva och utvecklas. Det finns hopp. 

Så kommer smällen och ingenting blir sig likt. I och med vändningen fördjupas historien och Backman kliver fram och gör något viktigt; han ger röst åt den utsatta tonårsflickan och sätter bestämt ner foten i, men också bortom, sin roman. Det gör han bra.

Björnstad har en högst allvetande och i det närmaste beskäftig berättarröst som inte bara vet vad som ska hända senare i boken – "Ingen vet det än. Men det blåser upp till storm" – utan också vill tala om hur det ligger till med saker och ting: "Ett långt äktenskap är komplicerat", "Det kommer en ny morgon. Det gör alltid det" eller "Du hittar inte vänner igen som de du har när du är femton år".

I sina bästa stunder fungerar greppet hyggligt och förstärker känslan av att detta är en saga. Men mest är det bara tröttsamt och störande att bli skriven på näsan mitt i en berättelse. 470 sidor är mycket och Backman hade behövt döda ett antal älsklingar.

Hursomhelst är boken en bladvändare och jag tror att det här blir en romanserie som kommer att få hängivna läsare, även om Ove spelar i en annan liga. Som kärleksförklaring till idrotten är Björnstad lika stark som svart sporthallskaffe en tidig söndagsmorgon.