Azure Blue skickar vykort från en död genre

ANNONS
|

Lördag eftermiddag. Tobias Isaksson ber om ursäkt för att han äter morotskaka, men det är ju ändå hans födelsedag så det är honom väl unt.

Han tackar för gratulationen, men utan större entusiasm. Muttrar något om två "lidelsefria" år kvar till fyrtio. Att åldras gillar han inte, samtidigt njuter han av frukterna erfarenheterna att bli äldre ger.

Nya albumet Beneath the hill I smell the sea släpptes i onsdags. Tobias Isaksson kallar det slutet på en trilogi. Den första delen är ett slags betraktelse över hur det blev som det blev efter uppbrottet från Göteborg och den nya förälskelsen han fann i Stockholm. Så tog kärleken slut och mörkret svepte in på album två, "som i Rymdimperiet slår tillbaka".

ANNONS

På tredje skivan är ljuset tillbaka igen, i alla fall delvis. Titelspåret är "en liten ramsa om existensen: var sann mot dig själv" medan musiken är lika blåskimrande melankolisk som tidigare. Men här finns också andra nyanser; omslagets persikohav eller pastellerna som lånade ur en sista tryckaren-scen i en high school-film av John Hughes.

Kanske har de funnits där hela tiden, regnbågens alla färger.

Han funderar inte så mycket över vad som hade kunnat vara eller bli om han gjort saker annorlunda. Kringflackandet har kanske inte gjort livet bättre men mycket har hänt just tack vare flytten och det ständiga sökandet.

Han illustrerar med en sälmetafor:

- Jag är ute och fiskar hela dagarna. Sedan återhämtar jag mig, ligger på rygg och laddar batterierna. Jag mår väldigt bra nu, säger han innan han hejdar sig. Lycklig är ett ord jag är rädd för… De där ögonblicken när man ser riktigt klart, dem ser man aldrig när man är mitt i utan först efteråt.

Den indiepopkicksökande drömmen har han tagit så långt det går, menar han. Det är därför han tvekar kring Azure Blues fortsatta liv. Samtidigt är aliaset såpass etablerat, inte minst genom samarbeten med och remixer åt bland andra Silvana Imam, Asha Ali och Jonathan Johansson.

ANNONS

Men en fortsättning måste få en annan form, menar han. Och låtskrivandet åt andra intensifieras, det är enda chansen att klara sig på sikt, menar han. För kulturarbetare gäller det som alltid att "hålla huvudet över ytan".

I texterna, under popfrasernas kärlekstörst och hjärtesorg, skymtar de existentiella frågorna sida vid sida med referenser till såväl pop-, film- och litteraturhistorien som filosofin.

Och humor. Han vill inte bara vara "svåra popkillen".

- Det stora allvaret kommer istället i min roman, när mina föräldrar dött. Oj, vad konstigt det kändes att säga så! Men om jag skriver något på svenska så blir det i en roman. Jag har fläckat ned lite sidor men, jag vet inte, jag är inte nöjd. Plus att jag är rädd att hamna ännu mer i det ensamma författarlivet.

Medan författarfunderingarna står på tillväxt blir nästa steg en platta med inkarnationen Nite Flight, en "rymdopera" som han lyckats få kulturstöd för.

- Det största som hänt de senaste tio åren! Ironiskt att man får det för sitt sidoprojekt…

Är: Tobias Isakssons soloprojekt.

Född: på Varbergs lasarett måndagen 9 maj 1977 (Azuren föddes i Stockholm 2011).

Bor: Hökarängen.

Familj: privat singel, musikaliskt stor.

På cv:t: banden Laurel Music, Irene, Azure Blue, Nite Flight, Personal Trainers; dj, klubbfixare, bandbokare, producent.

Aktuellt: Azure Blues tredje album Beneath the hill I smell the sea.

Om Tobias Isaksson vore en popsång skulle han vara: Why don't you find out for yourself – Morrissey.

ANNONS