Kristina Sandberg.
Kristina Sandberg.

Att göra konst av vardagslivet

ANNONS
|

Vi träffas i Stockholm, i  Kulturhusets kafé, tidigt en morgon. Om ett par timmar ska hon prata på ABF om sina böcker.

–Det är mycket nu, säger hon och skrattar. Hela förra veckan reste jag runt och pratade om mina böcker på bibliotek i Västerbottens inland. I morgon ska jag till Hagfors i Värmland, berättar Kristina Sandberg.

Liv till varje pris, den sista delen i trilogin om hemmafrun Maj, kom för ett par månader sedan. I böckerna som kan läsas var för sig får läsarna följa arbetarflickan Maj som flyttar från Östersund till Örnsköldsvik för att arbeta på ett konditori. Hon är tjugo år, träffar den betydlig äldre, nyskilde fabrikörsonen Tomas, blir gravid och gifter sig motvilligt – in i ett äktenskap och en högre samhällsklass. Sakta växer Maj in i rollen som husmor och mamma men osäkerheten om hur man skall vara och rädslan för att inte göra rätt finns med hela livet.

ANNONS

–Jag har en del unga läsare som berättar att de känner igen sin egen rädsla och osäkerhet i Maj. Och många i min generation tycker att det handlar också om deras liv, om bruset som finns runt oss i dag och om hur man ska vara för att duga.

BERÄTTELSEN BOTTNAR I Kristina Sandbergs mormors historia.

–Jag har berättat det här många gånger. Att det var när jag själv väntade mitt första barn och hälsade på min mormor som jag kom på att hon och morfar inte kan ha varit gifta när mamma blev till. Och hennes ansikte, hennes tystnad och skam, det var det som satte i gång trilogin, säger Kristina Sandberg.

I mitten av 00-talet kände Kristina Sandberg, som även är utbildad och fortfarande delvis verksam som psykolog, att hon ville ge skrivandet en rejäl chans genom satsa på ett stort och långsiktigt projekt. Hon ville skriva om en del av vår 1900-talshistoria utifrån en kvinna som blir kvar i hemmet.

–Det är inte det lilla livet – det är livet. Och det liv som väldigt många har levt, slår hon fast och fortsätter:

ANNONS

–Att skriva om kvinnor som bryter ny mark är också viktiga berättelser, men det var inte vad jag skulle skriva om. För mig som feminist var det här mer utmanande.

Böckernas Maj är en fiktiv person, inte en biografi om hennes mormor.

– Berättelsen är en blandad kompott av verkliga händelser och påhitt och det gör att hon kan bli läsarnas Maj. Och i skrivandet har det gjort mig mycket friare. Jag har velat visa vilka idéer som gjorde att kvinnor levde de här liven och att de gavs uppgiften att bygga det goda hemmet – ett arbete som osynliggjordes när kvinnorna sedan behövdes ute i arbetslivet. Det var bra att den förändringen kom men kanske på bekostnad av att man inte såg vilket stort lass de här kvinnorna hade dragit.

Under de mer än 1 500 sidorna om Maj får detaljerna och köksbestyren stor plats, allt det bortglömda arbete som så många husmödrar i Sverige utfört under 1900-talet. Det putsas, skuras, bakas och lagas mat.

–Jag ville betona hantverket och kunskapen som många kvinnor har erövrat genom sitt arbete i hemmen.

För att hitta rätt i tiden och språket har Kristina Sandberg läst på och gjort grundlig research.

–Både min farmors och mormors röster har funnits med mig och förmödrarnas mummel har förstärkts av undersökningar och forskning, säger hon.

ANNONS

I BÖCKER AV Alva Myrdal och Yvonne Hirdman har hon hittat en del. I skrifter om barnmorskornas historia och i Brita Åkermans intervjuer, i en bostadsutredning om trångboddhet i början av 1900-talet, fanns annan viktig information. Arbetarkvinnan Rut Berggren, som på äldre dagar doktorerade på Kata Dahlström, skrev om sitt eget liv i  Erikas dagbok.

–Det har varit en bra källa. Hon beskriver från vad hon bakar, hur hon gymnastiserar till vad hon tycker om socialdemokratin och Dagens dikt i radion. Jag har också sparat min mormors gamla slitna köksalmanacka från 1933, det är som en kokbok med många andra tips: Hur man syr om sina mellanklänningar och om hur man organiserar städning, exempelvis att det är helt i sin ordning om en husmor putsar sina fönster inte oftare än var tredje vecka...

FÖR ETT PAR veckor sedan tilldelades Kristina Sandberg Svenska Dagbladets litteraturpris och på måndag när Augustpriset delas ut är hon en av favoriterna.

ANNONS

–Jag är jätteglad över litteraturpriset och Augustnomineringen. Att få både läsargensvar och något slags kvitto på det litterära arbetet, språket, det är fint, konstaterar hon.

–Det är ju på något sätt det jag vill säga och nu låter jag kanske pretantiös; man kan göra konst av det som fördomsfullt brukar få heta det lilla livet, det triviala, det vardagliga. Det är ju våra liv, det är stort också.

–Det har funnits en envetenhet från min sida att visa det också. Och det ska inte bara vara en bok utan mycket text så man inte kan missa det.

FORTSÄTTNINGEN, NÄSTA BOK, den frågan motar hon bort.

–Jag är inte i det läget, har inte den stillheten runt mig, att jag kan sitta ner och skriva just nu. Men som jag brukar säga är jag ju en gammal räv som debuterade redan 1997, säger hon och skrattar. Jag vet att ståhejet som är just nu inte varar för evigt. Jag vet också att man behöver vänta in ett nytt språk till en ny berättelse. Och det är en jobbig fas för då är man ju orolig att det inte ska komma något.

ANNONS

Det gäller att vänta på något nytt, nästa berättelse ska skrivas på ett nytt sätt. Hon har en feministisk grund i sig och vill visa på det. Kanske kommer det att handla om en intellektuell kvinna och om att sträva i den världen.

–Den kvinnan har jag inte skildrat så mycket. Det kan bli en helt annan berättelse som griper tag. Hjärtat måste vara med när man skriver och det måste finnas något outforskat så att jag själv får reda på nya saker, annars blir det för tråkigt.

Själva skrivandet utför Kristina Sandberg helst i sängen. Hon skriver för hand, dock inte under täcket.

–Det är så bekvämt och enkelt att skriva för hand, det går så fort. Block och penna och böcker bredvid. Sedan skriver jag in dagens kapitel i datorn.

Kristina Sandberg

Yrke: Författare och psykolog

Född: 1971 i Sundsvall

ANNONS

Utbildning: Biskops-Arnö skrivarlinje, Litterär gestaltning, Göteborgs universitet. Utbildad psykolog.

Bor: I Norrby, i södra Stockholm.

Familj: Gift med Mats Kempe, författare, döttrarna Elsa, tio år, och Estrid, åtta år.

Tidigare böcker: I vattnet flyter man (debut 1997). Insekternas sång (2000), Ta itu (2003), De två inledande böckerna om Maj: Att föda ett barn (2010) Sörja för de sina (2012).

Aktuell: med boken Liv till varje pris – nominerad till årets Augustpris i den skönlitterära klassen. Tidigare delar är Att föda ett barn och Sörja för de sina. Tilldelades Svenska Dagbladets litteraturpris 2014. Nominerad till Augustpriset.

ANNONS