Liksom Justin Bieber, Britney Spears och Justin Timberlake. har tidigare Nickelodeon-stjärnan Ariana Grande en knepig uppgift när det gäller att transformera sig från barnstjärna till fullfjädrad popdiva. Inte blir det enklare av den amerikanska nöjesindustrins minst sagt komplicerade förhållande till sex. Det är okej att sjunga stöniga snusk-spex-texter, det är okej att döpa sin skiva till ”Dangerous woman” och ha bunny-öron av läder på omslaget. Det är samtidigt avgörande att markera sin oskuldsfulla helylle-status.
Ovan nämnda trio har ändå iolika grad lyckats bli vuxna med sin musik. Inte oväntat tar Ariana Grande hjälp av bland andra Max Martin för att hitta rätt material. Jag gillar retro-discon i Greedy, den lättsamma r&b:n i Be alright.
Däremot har jag svårare för den anstränga muskelmusiken i Everyday eller fåniga Side to side där Nicki Minaj gästar. Mer lyckat när veteranen Macy Gray bidrar med sina karaktäristiska, raspiga soulröst i Leave me lonely. Där uppstår den rätta kontrasten mellan de bådas uttryck som man ju vill ska bli resultatet av ett bra samarbete.
Vad Ariana Grande tar vägen i framtiden vet vi inte, att utvecklingen inte stannar här är självklart. Nu skapar hon rörelsefrihet åt sig själv, återstår att se hur hon hanterar utrymmet.
