Vi flyger som vettvillingar runt klotet. En gång i tiden var det höjden av mänsklig förmåga att övervinna tyngdkraften och lyfta sig upp bland molnen. Dagens resenärer pysslas om av kabinpersonal som försöker få passagerarna att glömma var de befinner sig.
Författaren Antoine de Saint-Exupéry tillbringade många ensamma timmar i luften i sin andra yrkesroll, som flygare. Utlämnad åt väder och primitiva navigeringsinstrument fick han tid att fundera över människans plats i kosmos. Besatt av utmaningarna flög han med livet som insats. En gång kraschade han i öknen. Där är förmodligen upprinnelsen till sagan om Lille prinsen, som trollbundit läsare runt om i världen.
Nedanstående rader återfinns i Citadell som sextio år efter den franska utgivningen kommit på svenska i översättning av Kristina Ekelund:
"Det stod klart för mig att människan fullständigt liknade ett citadell. Hon river ner murar för att skaffa sig frihet men blir bara en raserad fästning som ligger blottad inför stjärnhimlen."
Långa kvällar i väntan på att ljuset ska återvända kan man sitta och filosofera över dessa samlade gåtfulla reflektioner, som med sitt sakrala tonfall sätter läsaren på prov. Den som bara vill ha enkla sanningar bekräftade bör nog inte ge sig på det.
