Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Carina Rydberg skrev två självbiografiska romaner innan hon återvände till fiktionen. Arkivbild.

Antihjältar: Carina Rydberg

Carina Rydberg, den ratade, den som ingen kan älska. Men skriva kan hon, och i "Den högsta kasten" gör hon sig själv till antihjälten som ständigt misslyckas i kärlek.

Hon är barnet som blir bortvalt av de jämnåriga tjejerna och den otänkbara tonåringen i ryska posten. Vem som helst men inte hon, säger killen som vägrar kyssas och kräver att få henne utbytt, vilket han också får.

"Jag har alltid varit okunnig i konsten att väcka kärlek hos en annan människa. Min kärlek skapar ofta rädsla, kanske för att den är lika obeveklig som allt annat hos mig" skrev Carina Rydberg i "Den högsta kasten".

Ingen fiktion

Boken, hennes femte, kom 1997 och gjorde inga anspråk på att vara fiktion, tvärtom. Omslagsbilden föreställde författaren själv, sittandes på en barstol på den 90-talsrestaurang i centrala Stockholm som också är dramats huvudscen, PA & Co. Personernas namn är autentiska, och boken blev den första i en lång rad självbiografier, autofiktioner och dagböcker som givit förlagsjuristerna extrajobb. Carina Rydberg går inte längre än någon annan, men är bra på att hitta betydelsebärande detaljer och repliker.

Efter en lång prolog om kärlek och förnedring som utspelas i Indien skildrar hon sin djupa förälskelse i brännvinsadvokaten Rolf. Som läsare förstår man att det aldrig kommer att bli mer än blickar, repliker och oinfriade löften. Ändå identifierar man sig med den plötsligt självlysande Carina och suger i sig skildringen av den blinda besattheten, dess ljuvliga höjder, allt det som föregår ett skoningslöst fall.

Förklarar krig

På samma sätt blir man delaktig i hämnden. Antihjälten Carina Rydberg nöjer sig inte med att kasta ett glas vatten på advokaten efter att han hånglat med en annan vid bardisken. Hon förklarar krig. Hon börjar skriva och berättar dessutom det för hela PA & Co. Hon skriver om Rolf, men är genom hela berättelsen mest skoningslös mot sig själv. Själva boken är en seger, men en seger som hon gärna skulle ha varit utan.