Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Anna Lindberg | Något måste hända nu

Den skoningslösa berättelsen om Kim ekar av bottenlös tonårsödslighet, skriver Kajsa Öberg Lindsten.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Ungdomsroman

Ungdomsroman

Anna Lindberg | Något måste hända nu

Mix förlag

Anna Lindberg debuterar med en ungdomsbok som nästan skulle kunna vara en vuxenroman. Det är en skoningslös inifrånskildring, på liv och död, av en tonårstillvaro.

Något måste hända nu är femtonåriga Kims berättelse om sitt sista år i grundskolan, på en mindre ort någonstans i norra Sverige. Den handlar om hennes allt uppslukande relation till den jämnårige Ulrik – en rastlös själ som ständigt klättrar, skuttar, spiller och stjälper omkull. I hans närhet har hon skapat sig ett tillfälligt skydd – mot ensamhet, tristess och risken att stämplas som en stillsam plugghäst.

Deras värld, som kantas av skogar, består av trötta, uppgivna vuxna, ett torg med Konsumbutik, pizzeria och bänkar med alkisar och en ungdomskultur där man super sig redlös på ödsliga festplatser och tigande underordnar sig bygdens unga alfahannar – hotfulla killar i keps, med rätt att våldta yngre flickor. Mot dessa unga män är Kim och Ulrik försvarslösa. Och lika försvarslösa är de mot den vackra och självdestruktiva Isabelle, som en dag blir deras skolkamrat. Hon tränger in i deras gemenskap, och osäkrar den omedelbart.

En tonårsskildring av detta slag riskerar att kännas en smula typifierad och förutsägbar. Åtminstone för en äldre läsare. Styrkan i Anna Lindbergs bok är Kims intensiva iakttagelser som ekar av bottenlös tonårsödslighet. Barndomen och vuxenheten vänder henne ryggen. Ända fram till slutet av boken, då hon plötsligt bestämmer sig för att hon måste göra sig fri från alla destruktiva hjältar. Då träffar hon också äntligen en pålitlig vuxen människa, som hon kan prata med och få stöd av.

Det välvilligt pedagogiska slutet känns som en tröst. Men det får också den skoningslösa berättelsen att tvärbromsa, och förvandlas till en riktig ”ungdomsbok”.