Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Anna-Lena Laurén och Peter Lodenius | Ukraina – gränslandet

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Anna-Lena Laurén och Peter Lodenius | Ukraina – gränslandet

I sin rykande aktuella bok sammanfattar de pålästa journalisterna Anna-Lena Laurén och Peter Lodenius situationen i Ukraina. Kajsa Öberg Lindsten läser en omistlig, smärtsam text. Kan vi ännu hoppas på demokratisk utveckling?

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Reportage

Reportage

Anna-Lena Laurén och Peter Lodenius

Ukraina – gränslandet

Fotografier: Niklas Meltio

Atlantis

Ukraina – gränslandet är en liten bok med mycket innehåll. Som sammanfattar vad som hänt i Ukraina, framförallt under det senaste året – från protesterna på Majdantorget i Kiev till invasionen och annekteringen av Krim och utbrottet av ett inbördeskrig i Donbass.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Anna-Lena Laurén, Moskvakorrespondent för Hufvudstadsbladet och Svenska Dagbladet, låter oss möta aktivister från Majdantorget, som berättar om hopp och hopplöshet, krimtatarer, som plötsligt hamnat i en rysk enklav, och oroas över att inte längre kunna sälja grönsaker till Ukraina. Och människor som försöker överleva i ett sönderskjutet Donbass, där Laurén också beviljas audiens hos en separatistbefälhavare som kallar sig Tjetjenen, och säger sig vara ledare för ett folkligt uppror.

Peter Lodenius, också han journalist och östeuropaspecialist från Finland, bidrar med kapitel som ägnas den historiska och politiska bakgrunden till dagens Ukraina – gränslandet mellan öst och väst, som ständigt styckats och invaderats från bägge håll. Ett land som sedan gammalt varit rikt på minoriteter – en kulturell smältdegel, där också det första ryska riket, Kievstaten, uppstod.

I slutkapitlen diskuterar de båda författarna Ukrainas framtid. Kan man ännu hoppas på demokratisk utveckling och fred?

Peter Lodenius påpekar att det är intellektuella och konstnärer, och inte politiker, som gått i spetsen för demokratiutvecklingen i Öst-europa alltsedan Pragvåren 1968. Och att demokratin, trots alla bakslag, sakta men säkert vunnit mark.

Anna-Lena Laurén konstaterar att trots korruption och andra brister i Ukraina är valresultaten där ändå oförutsägbara – så som sig bör i en demokrati.

Men berättelsen om Ukraina handlar ju också med nödvändighet om Ryssland. Ett Ryssland i ekonomisk kris, där besvikna medborgare tröstas och svetsas samman av de statskontrollerade mediernas utfall mot västvärlden och den ”fascistiska juntan” i Ukraina.

Att lyssna på dem som vägrar att förlora hoppet om demokrati och fred gör ont.

Att lyssna på dem som betraktar demokrati som en skitsak, eller cyniskt anser att demokrati och diktatur går på ett ut – eftersom bägge systemen har sina brister – gör också ont.

Denna lilla bok gör ont att läsa. Och den är omistlig.