Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

America Vera Zavala: I den nya berättelsen har SD ingen plats

Jag åker genom Sverige och tänker på allt annat än Sverigedemokraterna. Jag gör sällan det. Deras politiska ställningstaganden förtjänar det inte. Inte för att de har fel eller är rasister, utan för att de ljuger.

Nu har SD haft en blixtinkallad presskonferens. Där säger de att Sverige står inför kollaps, att de ska informera i utländska tidningar om flyktingar som tvingas bo i tält i snö för att avskräcka dem från att komma hit. De säger att ingen dör om vi stänger gränserna, men att Sverige gör det om de inte stängs.

De säger att de har nya idéer, och nya kampanjer på gång, och de kallar det för kursändring. Jag tror det nya är att de för första gången på länge har behövt kämpa för att få uppmärksamhet.

Sverige har de senaste månaderna dominerats av tusen berättelser om flykt, umbäranden, solidaritetshandlingar. Berättelser om dem som står på järnvägsstationerna och tar emot, om de frivilliga på flyktingboendena, och om dem som kommer till Sverige. Om barnet som får en nalle att ta med sig när hen ska vidare till Norge eller Finland, om den unga mannen med såriga fötter och ben som får ett varmt mål mat och vila efter att i veckor ha sprungit, gått, blivit misshandlad, och kvinnan som visar upp ett foto på sig själv och sin dotter när de simmar – simmar över Medelhavet, från en ö till en annan.

Sverige har varit som i en torktumlare av sympati och medmänsklighet. Medborgare anmäler sig som volontärer för att ta emot ensamkommande till sina familjer, galor har anordnats med Sveriges artistelit, på gatorna har folk manifesterat för att välkomna flyktingarna.

Känslan som har funnits har varit en känsla av samhörighet. Och som bonus har ingen pratat om SD. Efter månader och år då SD utan att göra någonting hela tiden har getts en huvudroll i svensk politik, ständigt närvarande trots sin frånvaro. Allt kan handla om SD verkar devisen ha varit i svenska medier. Men så spolas en död pojke som heter Aylan upp på en strand i Grekland och något händer. De verkliga berättelserna överträffar den uppdiktade.

Sverigedemokraterna är nu desperata att återta makten över berättelsen om Sverige. Och tack vare att Kristdemokraterna är i kris och också måste ha uppmärksamhet så öppnade sig ett gyllene tillfälle. Decemberöverenskommelsen är bruten. SD vill ha nyval. Påhittade berättelser lanseras som kampanjer.

De säger inget nytt. Men de säger det gamla med emfas. De hetsar mot flyktingarna för att vi inte ska glömma vilka de är och att de finns. Och det hade vi ju inte gjort. Vi hade bara tagit en paus från en helt verklighetsfrånvänd berättelse om Sverige till en verklig berättelse om Sverige. För i Sverige finns inga tältläger där flyktingar stapplar fram bland snö och kyla. I Sverige finns det massa människor som vet att världen står inför en katastrof och är beredda att göra vad de kan.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.