Allt var så nyss. Berättelser om att åldras i Sverige

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

En framträdande känsla hos ungdomen är missförståddheten. De vuxna förstår oss inte, de gamla ännu mindre. Lita inte på någon över trettio!

Det är något underligt med detta. Alla gamla har en gång varit unga och borde därmed ha förutsättningar att förstå. Men motsatsen gäller inte: de unga har inte varit gamla. Det tycks alltså vara de missförståddas skara som inte förstår.

Nu erbjuds en möjlighet till förståelse i antologin Allt var så nyss. En grupp som kallar sig Mobila dokumentärredaktionen packade en buss full med utrustning och for till fyra orter runtom i landet: Harads, Varberg, Rättvik och Sundbyberg. Där inbjöds pensionärer att komma och låna datorer, bandspelare och kameror.

ANNONS

Med professionell utrustning och handledning har alltså ett antal äldre människor skildrat sin situation, och med professionell redigering och formgivning har ett urval av deras texter och bilder blivit en bok. Visst handlar denna om åldrandet, och visst kan den rekommenderas till alla ännu ej pensionerade - men om något möte generationer emellan är det egentligen inte tal. De som framför allt möts är amatörerna och proffsen.

Till glädje för båda parter, föreställer jag mig. Efter att ha utsatts för radioprogram under ett långt liv kan det vara roligt att själv pröva på att göra ett. Och för den som vill dokumentera verkligheten kan det vara bekvämt om verkligheten själv tar till orda eller monterar kameran på sin rullator.

Hur är det att åldras i Sverige? Vet inte riktigt, troligen olika för olika personer. Men hur är det att plötsligt sitta med pennan i handen och försöka formulera något som skall läsas av vilt främmande människor? Det är svårt, vilket på gott och ont framgår av den här boken.

ANNONS