Numera anordnas allsång på varenda gräsplätt där det ryms en liten scen och några stolar mellan trädstammarna. Allsången har blivit den nya svenska folksporten. De handskrivna små plakaten lyste vitt bland gröna barr och falurödsmålade husväggar.
På Liseberg förkroppsligas som bekant vår tids kobingo eller rövkrok av Lotta Engberg. Ett folkkärt yrväder som i går kväll dansade runt i röd långklänning och stooor frisyr för att passa in i sextiotalstemat. Det var förstås fullpackat med folk. De som stod längst bak fick antingen parkera rumpan i någon av farfarsbilarna eller backa upp på grässlänten intill det stora gångstråket.
Allsången på Liseberg är en publikdragare av stora mått och det kan knappast handla om längtan efter stargazing. Gårdagens uppställning med Tommy Blom, Caroline Wennergren och Mathias Holmgren, Linda Bengtzing ställde in, får det knappast att rycka i paparazzinerven. Nej, folk gillar helt enkelt att sjunga gamla schlagers ihop. Det är kul. Man borde sjunga mer. Det gör gott. Det är nyttigt. Bra för både själen och matsmältningen.
Nu piskades det i och för sig inte upp någon direkt yra på Liseberg. Låtvalet var lite märkligt, inte alla har ett lika passionerat förhållande till Towa Carson som Mathias Holmgren, och det var kanske inte sinnesvidgande att höra Tommy Blom spela ukulele. Och trots gott humör och stort engagemang har inte Lotta Engberg samma schvung som Anders Lundin eller Mannen i den blåa kavajen. Att ljudet, som vanligt i parken, blåser bort och bara lämnar diskanten kvar för oss lite längre bak är också ett problem.
Jämförelsen med Stockholms tv-allsång är givetvis ofrånkomlig. Där finns förlagan samtidigt som Lisebergsvarianten antagit rollen som provinsiell utmanare. Ivrigt påhejad av ett massivt men mycket lokalt mediepådrag. Faktum är att Lisebergs allsång inte ens är nära originalet. Men det spelar ingen som helst roll. Det finns ingen anledning att jämföra sig med SVT:s program som både har större budget och gungar armkrok med de stora turnéarrangörerna som vill sälja sina sommarsatsningar. Det är en annan division.
Lotta och kapellmästare Curt-Eric Holmquist kör sin egen grej. Precis som alla entusiaster ute bland granarna. Och, det vet man ju, att det egentligen är där det händer.
