Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Alice B gör personlig pop-poesi

Skörheten i Alice B:s uttryck är viktig, och den finns absolut kvar, men hon har också en annan tydlighet, en annan mognad nu.

SKIVA

Pop

Alice B

Så unga

(Luxury)

Alice B säger att den här skivan är resultatet av hennes krossade hjärta. Därmed bevisas det återigen att det kan låta väldigt vackert när allting brister. Inte för att jag tror på det där med konstnärligt lidande, däremot är det självklart att de starkaste känslorna också blir de hårdast drabbande popsångerna.

Alice Botéus debutalbum som kom för några år sedan handlade till stor del om barndom och uppväxt. Och om att hitta sin plats i staden efter att ha flyttat in från solsidan i Kullavik. Nu har allt det hon längtade efter i texterna på debuten infriats – frihet, vuxenblivande, kärlek, uteliv, bilda band. Men det har också kostat i form av uppoffringar, svåra val och direkta svek och besvikelser.

Tiden, inte minst det att den här skivan inte har stressats fram, har gjort att Alice B följer upp debuten med en platta som är rikare, mognare och mycket mer varierad. Här finns det breda, feta, trygga gitarrljudet i titelspåret som hamnar i skarp kontrast till den fullständigt hjärtskärande texten. Jag gillar Joy Division-drivet i Vänta utanför, det flyhänta pop-porlandet i Vad jag gör nu och Smiths-svänget i Igår ska ångra sig.

Redan där är uppföljaren betydligt mer komplex än debuten. Låtarna är konsekvent mer genomarbetade, Alice är produktiv och skriver mycket, men nu är det tydligt att hon faktiskt också ansträngt sig för att välja ut rätt material och sedan ta varje låt så långt som möjligt. Det har gett resultat och det är tydligt hur Alice numera fullt ut identifierar sig som musiker och låtskrivare. Att det är detta hon är, detta hon ska göra.

Skörheten i Alice B:s uttryck är viktig, och den finns absolut kvar, men hon har också en annan tydlighet, en annan mognad nu som jag verkligen uppskattar.
Och visst är det både fint och imponerande att Alice Botéus förmår kombinera den egna musiken med att vara en del av hyllade bandet School ´94 som håller på att etablera sig på indiescenerna i såväl England som USA.

Men även om musiken och melodierna har mognat sysslar Alice B fortfarande med textdriven popmusik. Hon är personlig och egen både i det hon berättar om, men också hur hon formulerar sig. Texterna står sig alldeles utmärkt helt på egen hand, som poesi. Så köp skivan så att ni får med texthäftet.