Alexander Bard skippar det biografiska i sitt sommarprat och tar in komikern Aron Flam för att programmet ska bli en dialog i stället för en monolog. Så värst mycket samtal vet jag inte om det blir, mest sticker Flam in frågor som hjälper Bards föreläsning på traven.
"Tankeväckande och intressant"
Vi får Alexander Bards syn på det moderna samhället och hur människor antingen tar till sig eller vänder sig emot paradigmskiftet som skett till en digital värld. På många punkter är det tankeväckande och intressant – han belyser till exempel hur den reaktionära nostalgi som Jimmie Åkesson och Donald Trump står för är grundad i en längtan till en idealvärld som aldrig existerat, och att samarbete är människans fundament och framtid. Gott så.
LÄS MER:Alexander Bards kritik mot Sommar i P1
"Trötta gliringar"
Men samtidigt slänger han ur sig trötta gliringar om like-jakt på Instagram och att ”identitetsvänstern” är offerkoftor. Lite som en gymnasiekille som just upptäckt Nietzsche (jag har fått den här föreläsningen förr…) Att samarbete också bygger på förståelse för andras begränsningar, vilka ofta föds ur förhärskande samhällsnormer, verkar inte platsa i Bards resonemang.
