Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Agnes-Lo Åkerlind har återvänt till radion. Dokumentärer som Festen fortsätter är en genre hon gillar. Fiktion lockar inte.

Agnes-Lo Åkerlind fortsätter festen – i P3

Efter att ha producerat succéer som Rebecca & Fiona och Danne & Bleckan för SVT Play räknas Agnes-Lo Åkerlind som ett av tv-branschens största framtidshopp.

Festen fortsätter är ett slags fristående uppföljare till Stefan Wermelins mastodontserie Livet är en fest. Men nu är fokus flyttat till 00-talets musikscen, och Agnes-Lo Åkerlind har intervjuat artister som Robyn, Lykke Li, Ola Salo och Marit Bergman.

– Eftersom 00-talet inte var så länge sedan blir vi nog inte serien lika nostalgisk som Livet är en fest. Många av artisterna är ju fortfarande verksamma, så man har inte facit på samma sätt.

Agnes-Lo Åkerlinds mediakarriär startade just i radio, när hon som 19-åring lyckades tjata sig till en praktikplats på P3-programmet Ketchup. Så småningom tog hon över som programledare, och har också hörts i program som P3 Star och Sommartoppen. Hon har också gjort en radiodokumentär om Docklands och producerat Sommarprat i P1.

Hennes första egna tv-produktion var Rebecca & Fiona, serien som följde den unga house-duon på turné och i vardagen. Serien vann Kristallen som bästa tv-program 2011, och följdes året efter upp av Danne & Bleckan, ännu en realityserie, men den här gången om två kilar som ska starta en tatueringsstudio. Även den serien blev Kristallen-nominerad.

– Det var inte tänkt att det skulle bli en trilogi, men nu har jag börjat fundera på om det inte vore kul att göra en tredje del. Jag ska bara komma på vad den ska handla om, säger en brunbränd Agnes-Lo Åkerlind, just hemkommen efter en jul- och nyårssemester i Brasilien.

I en tid när merparten av realityprogram handlar om svenska småstäder och vardagstristess, som Ullared, Böda Camping, Svernska rivieran eller Småstadsdrottningar, sticker Rebecca & Fiona och Danne & Bleckan ut genom att handla om unga, coola storstadsbor.

– Det är tacksamt att skildra storstaden med alla kontraster. Jag är ju lantis själv, så jag är kanske inte så jättesugen på att skildra lantisar. Jag drar mig till urbana, coola miljöer. Och det är viktigt att jag verkligen gillar de jag ska följa.

Själv växte hon upp i ett kollektiv på den lilla ön Svanö i Ångerman-älven, där hon red på en häst i skogen hellre än att titta på tv. Några år senare flyttade familjen till illa Odensvi utanför Västervik. Ett samhälle inte känt för något utom möjligen att det var den sista platsen i Sverige som fick TV4.

– Alla pratade om Bingolotto. Så jag åkte upp till min storebror Gustav som bodde i Stockholm för att få se vad det var för något. Och så var det en liten gubbe som öppnade luckor. Vad i helvete? Jag fattade ingenting.

Även om Rebecca & Fiona och Danne & Bleckan räknas in i dokumentär- eller realitygenrerna tvekar inte Agnes-Lo Åkerlind att förändra eller förbättra verkligheten.

– Det finns ingen gräns för hur mycket man får styra dramaturgin. Båda serierna följer faktiskt samma uppbyggnad. I de första avsnittet bygger man upp karaktärerna, gör dem lätta att gilla. Men sedan måste något hända, att man börjar ifrågasätta hur sköna de egentligen är. De måste få vara jobbiga och störiga. Men i slutet av serien låter man dem landa på fötterna igen. De är ju våra hjältinnor och hjältar.

Det förra underbarnet Agnes-Lo Åkerlind fyller 33 i februari.

– Jag har alltid ridit på att vara yngst. Men nu är jag en vanlig vuxen som måste leverera. Så det är klart att det blir mer press. Tidigare kunde folk tycka att man var ”så duktig” även om det man inte gjorde var så jättebra.

Och vad nästa grej efter Festen fortsätter blir vet hon inte ens själv. Sedan några månader tillbaka är hon anställd som utvecklare och producent på produktionsbolaget Eyeworks, som producerar program som Postkodmiljonären och just Bingolotto. En planerad dokumentärlångfilm ”ligger på is av olika skäl”, men det finns fortfarande många saker hon vill göra.

– Jag vill porträttera tjejer. Tjejers historier behövs. Och jag vill jobba med tyngre saker, som prostitution och narkotikapolitik. Men jag vill göra musikdokumentärer också. Det vore kul att göra en ”In bed with Lykke Li”. Lykke gör otroligt bra musik och har ett visuellt uttryck. Hon har lyckats skapa ett artistpersona, precis som Madonna.

Däremot är Agnes-Lo Åkerlind mer tydlig med vad hon INTE vill göra. Nämligen fiktion.

– Nej, inte renodlad fiktion. Jag går igång på berättelser. Det måste finnas en verklig stomme, som möjligen sedan kan dra åt fiktionhållet. Jag gillar när det är på riktigt.

Agnes-Lo Åkerlinds ständiga följeslagare, den fyraåriga irländska gatuhunden Bo, av okänt ursprung, har demonstrativt satt sig i mitt knä för att liksom visa att intervjun är över.

– Det där är hans grej. Han har suttit i hela artistelitens knä när vi spelade in Festen fortsätter. Så du är i gott sällskap.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.