Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Agnar Lirhus: Skogen är grön

Norske Agnar Lirhus debuterar med en episodisk roman som genom sin huvudpersons sökande efter en sann filosofi, med lätthet hoppar mellan tidsplan och berättarperspektiv.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Filip Randén är busschaufför. På turerna mellan Oslo och Stockholm brukar han rasta vid Vänern, där han drabbas av någonting oformulerbart. Han går ut i den svenska natten för att betrakta norrskenet(!) som böljar fram ovan innanhavet. Dessa färgsprakande rörelser fortplantas i hans inre och ger upphov till, ja, vadå? Kanske något så banalt som frid, eller att ha hittat sin plats i tillvaron? Det är lite oklart det där.
Klart är å andra sidan att han är en ensam man som på resorna till Stockholm och Berlin gör hastiga anteckningar om allt som faller honom in. En solitär som prenumererar på Berlinfilharmonikernas konsertprogram. En man som söker kärleken, men aldrig lyckas hålla den kvar.
Agnar Lirhus, debuterande författare från Moss, har i Skogen är grön försökt skildra ett existentiellt tillstånd genom att ställa upp två till synes motstridiga synsätt mot varandra. Å ena sidan den osäkerhet Randén brottas med som filosofistudent vid Blindern. Å andra sidan insikten om naturvetenskapens tydliga samband mellan orsak och verkan, som han drabbas av under ett laboratorieexperiment. Det sistnämnda är en livsavgörande upplevelse som får honom att lämna studierna och i stället ge sig i kast med en "sann" filosofi, grundad på jagets möte med världen. För anteckningarna han plitar ner skickas nämligen till studiekamraten Geir Nilsen, som med dessa som underlag, genom stenhård logik, ska frambringa en ny form av filosofiskt tänkande: det amfibiska.
Dessa förutsättningar, kombinerat med berättelser om misslyckade kärleksförhållanden, har resulterat i en episodisk roman som med lätthet hoppar mellan olika tidsplan och berättarperspektiv. Den har sina brister, inte minst i en klichéfylld skildring av en prostituerad kvinna han faller för i Berlin, men i styckena om den handikappade systern och Randéns eventuella skuld i hennes olycka, lyckas författaren nå fram till en smärtpunkt bortom det alltför vaga och konstruerade.