Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

1/3

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Agent Blå skriver låtar direkt ur hjärtat

Bandet har jobbat hårt. Nu är den mörkt popskimrande debuten klar och på fredag spelar Agent Blå på Yaki-Da.

"Vi vill betyda något!" "Vi vill förändra något" Unga albumaktuella indiebandet Agent Blå har vuxit upp snabbt, och satsar på mörka texter direkt ur hjärtat. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se


De jämförs ofta – alltför ofta – med Broder Daniel. Inte så att de ogillar BD, tvärtom. Men Agent Blå strävar hellre efter att i framtiden bli det där bandet som andra jämför sig med, än härmar andra.
– Det är ju kul att nämnas i samma sammanhang som Broder Daniel, men det blir samtidigt ett lite smalt statement, säger gitarristen Lucas Gustavsson.

Repar i Härlanda Fängelse


Josefine Täck poängterar att det är ändå ingen dålig jämförelse och Agent Blås trummis Arvid Christensen inflikar "för det är ju ändå Sveriges bästa band..."
Sedan två år tillbaka har de unga medlemmarna i Agent Blå - alla mellan 18 och 21 år - sin replokal vid Härlanda Fängelse i Bagaregården. Och repat har de gjort mycket, de senaste två åren. Säkert 10 000 timmar uppskattar de själva. 
– Det känns som att vi har inte haft så mycket annat att göra. Andra kanske går till fotbollsträningen, medan vi har det här, säger Josefine Täck.


De är medvetna om att de haft närmast oförskämd tur som fick skivkontrakt på sin allra första spelning. Arvid Christensen minns dagen särskilt väl, eftersom den dessutom sammanföll med hans studentdag.
– Men det var inget svårt val var jag skulle tillbringa kvällen. Det blev på Bergrum 211, en svartklubb i Gamlestan.
I publiken stod Rasmus Hansén, grundaren av skivbolaget Luxury som gillade vad han hörde, och förtjust sökte upp bandet bakom scenen.

Träffades på en julfest


 I en paus sitter bandet och kisar i solen, fyller i varandras meningar och faller varandra i talet och berättar sin korta men intensiva historia. Hur de träffades på en julfest och upptäckte att de hade samma musiksmak. Hur Josefine, som aldrig hållit i en bas förut, började spela och gitarristen Arvid satte sig vid trummorna.  
Låten Strand blev en stor framgång även internationellt vilket gjort att skivbolag i New York, Tyskland och Japan fått upp ögonen för Göteborgsbandet. Nu är de precis klara med de tolv låtarna till debutskivan Agent Blå. På det drömska omslaget, som går i ljust blå färger, syns en liten pojke i stålmannen-tröja storma fram med utslagna armar framför en dubbelsäng med blå lakan. Över sängen en spegel som just träffas av kamerablixten. En spännande bild, som signalerar något skört om barndom, uppväxt, ljus, mörker och drömmar.
– Det är Felix lillebror på bilden, och Felix tog det där fotot för jättemånga år sedan, förklarar Josefine Täck.


Varifrån kommer namnet Agent Blå?
– Jag och Emelie satt hemma i hennes rum i Majorna, på sängen, och kollade olika fonter, alltså typsnitt, i datorn och hittade några roliga som hette Agent Blå, förklarar Felix Skörvald.
– Vi hade inget namn just då och skulle ställa upp på någon open stage i Kungsbacka. Så vi bara tog det. Namnet påminde om tv-serien Kent Agent. Samtidigt var det en lite rolig kontrast med det blå: som i "feeling blue", att vara lite ledsen och melankolisk,
Sångerskan Emelie Alatalo är den som också skriver de intressanta, många gånger mörka, texterna. 
– Jag har alltid skrivit: noveller, texter, små berättelser. Det känns skönt bara att få ur sig vissa saker, samtidigt en smula läskigt när människor kan tolka det på så olika sätt, säger hon.

Musik som tröst


Vissa starka textrader kamouflerar vi nästan med lite lättsammare musik, säger Lucas Gustavsson när vi pratar om "dödspop".
Låten Dream Boy Dream handlar till exempel om att behöva ta ansvar när man inte skulle behöva ta ansvar, och tvingas växa upp lite för fort. Även låten 21.38, döpt efter ett klockslag, är suggestiv och väcker starka känslor med sitt självmordstema.
–  Ibland vill man bara gråta och mår inte bra, vill bara låta det komma. Då kan musik vara bra att ha. Att lyssna på som en slags tröst, säger Josefine Täck.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.