Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
I september är det premiär för "This is it", After Darks sista stora show.

40 år av glitter och död

Med showen "This is it" tar After Dark farväl efter 40 år på scenen. Gruppens fixstjärna Christer Lindarw ser tillbaka på en karriär fylld av glitter, tårar och död.

Det råder ett lyckligt kaos på Danscompagniet i Stockholm. Repetitionerna inför showen "This is it" är i full sving. Föreställningen ska sammanfatta After Darks 40-åriga karriär. Det är en storslagen uppgift. Dessutom ska fyra nya ensemblemedlemmar skolas in. Men huvudpersonen själv är alldeles lugn.

Självbiografi

På sitt släpiga och milda Eskilstuna-mål förklarar Christer Lindarw att, jo, det är mycket just nu. Utöver showen sammanställer han även en självbiografi som ska ges ut i september.

- Jag håller mig sysselsatt, konstaterar 63-åringen fridfullt där han sitter med sitt kaffe och knaprar på en småkaka.

När After Dark gjorde entré i ett moln av glitter i Thorbjörn Fälldins Sverige 1976 var det som om de anlänt från en annan planet. Som genom ett trollslag gjorde de prålig dragshow till något folkligt.

- Det är fascinerande att vi blev accepterade så snabbt, trots att det inte fanns en enda öppet homosexuell i Sverige. Det enda motstånd vi mötte var faktiskt från de frigjorda 68-brudarna. De tyckte att vi var för glittriga.

Långt senare, när bögkillar kom fram för att tacka, började Christer Lindarw att ana After Darks genomslag.

- De var killar som berättade hur de hade suttit hemma framför tv:n i Hälleforsnäs med mamma och pappa och tittat på våra shower. När de märkte att föräldrarna tyckte att vi var bra så vågade de berätta att de var gay.

Mellan varven vågade även en och annan heterosnubbe närma sig. Han minns tydligt en fåordig yngling från Borlänge som bekände att det var After Dark som fick honom att våga flytta till Stockholm och leva det liv som han egentligen ville leva.

Inga pekpinnar

Christer Lindarw betonar att After Dark alltid har handlat om underhållning. Men så lutar han sig fram och påpekar att han nog ändå har blivit lite mer radikal med tiden.

- I förra showen pratade jag om gayfolk som vill gifta sig i kyrkan. Jag har lite svårt för den kopplingen. Varför ska vi in i kyrkan? Kyrkan har förföljt oss i 2 000 år. I viss mån gör den det fortfarande. Ska vi bara glömma det?

Både RFSL och tidningen QX har hyllat After Dark som HBT-politiska banbrytare. Det gör Christer Lindarw stolt men också generad. Kanske har det att göra med den enkla uppväxten. Han och mamman Vivi-Anne bodde i en etta med kokskåp utan dusch.

Men det finns något han är märkbart stolt över: sitt utseende. När karriären stod i zenit utsågs han två gånger till Sveriges vackraste kvinna. Han menar att hans skönhet var en förklaring till After Darks succé.

- Jag var trovärdig som kvinna. Många karlar glömde bort att det bara var en illusion de såg. Sedan blev de oerhört förvirrade när de märkte att de tände till. Det skapade en laddning.

Han himlar med ögonen när han får frågan om han har duperat någon heterosexuell man.

- Ja! Herregud. Många gånger. Karlar är så dumma. Jag brukar säga att det är en promillefråga, men ibland är det inte ens det. Instinkten är så stark att de inte kan stå emot.

Flera vänner dog

After Dark fick sitt stora genombrott 1980 med showen "Förför Sverige i tiden". För den utomstående framstod 80-talet som en enda lång fest för Christer Lindarw. Men det här var också en tid då han vandrade i dödsskuggans dal. Under en period avled så många av hans vänner och kollegor i aids att hans mormor konstaterade att han gick på fler begravningar än hon.

Upplevelserna var så traumatiska att han stängde av sina känslor. Det var först när han såg Jonas Gardells tv-serie "Torka aldrig tårar utan handskar" som han kunde släppa fram sorgen.

- Jag satt hemma ensam och tittade och märkte plötsligt att jag var alldeles blöt om kinderna. Tårarna bara forsade.

Redan på 90-talet påpekade kritiker att spänningen försvunnit kring män i kvinnokläder. Det håller Christer Lindarw inte med om. Han konstaterar att det fortfarande finns ett tabu kring att omfamna det kvinnliga.

- Så kommer det nog att vara så länge det manliga värderas högre. Vi tror att vi är så frigjorda, men det stämmer inte riktigt. Vi har kommit en bra bit på vägen men vi är inte framme än.