Den börjar vid havet och slutar framför ett handfat.
Mångkonstnären Carolina Gynnings Sommar blir en resa, som aldrig riktigt lämnar vattnet. Varken som metafor eller fysisk upplevelse av något farligt eller vackert.
Mycket rör sig ju både på och under ytan. För den blivande målaren och modellen från Skånekusten framstår den tidiga barndomen som ljus och varm.
Några år senare är dock ögonglittret bytt mot sorg, över en mamma som far illa i ett nytt förhållande. Som tonåring blir Carolina Gynning själv utsatt för ett övergrepp. Det är inget hon berör i detalj, men att offret även blir vän med en av förövarna är nog så omskakande att höra.
Relationen mellan nu och då blir ett slags tema för programmet. Gynning talar om rening. Känner sig ibland fångad i konsumtionsvirveln.
Om mörka levnadsminnen jämte köp- och kroppshets framkallar kval, finns dock två svar på vad som är självklart viktigt och bra. Det ena är konsten. Det andra den lilla dottern.
Att punktera vattenbubblor i ett handfat har förresten blivit ett sätt att dämpa oro.
I sitt Sommarprat drar Carolina Gynning säkert upp linjerna mellan samvete, rädsla och glädje. Det är inte märkvärdigt men ärligt.
Musik: Mestadels mörkt, men brett. Främst exempel på låtlyssnande från olika skeden i livet. Bland andra Prince, Peaches och White Stripes.
Sista meningen: Ha nu en riktigt skön sommar, så ses vi där ute i livet!
Söndagens Sommarvärd: Kristian Gidlund
