Tomas Sjödin inleder sitt Vinter i P1 med en klackspark till Lena Andersson som gjorde ett helt sommarprogram om varför Jesus inte skulle förtjäna att tros på. ”Då är ju handen redan utsträckt”, menar denne författare och pastor som med sina tankar om tro, hopp, kärlek och andlighet har blivit populär långt utanför Smyrnakyrkans väggar, bland annat som krönikör i denna tidning. Tio böcker har det blivit och därtill åtskilliga timmar som värd för Sommar och Vinter i P1.
Denna gång alltså med tron som röd tråd. Både om hur tron har löpt på ett självklart vis genom hans eget liv, men också om hur svår den kan vara att finna. Några handfasta bevis eller tydliga belägg om just Jesus blir det emellertid inte, åtminstone inga uppenbara.
För den som kanske nickar igenkännande och tycker sig ha hört detta från Sjödin tidigare så ligger det något i det, men uppenbarligen fyller han ett behov hos många som grubblar om just tro och hopp. För den som inte gör det blir det som mest intressant när han pratar om skrivande och språk. Om hur han hittade sin litterära röst genom ådalsförfattaren Birger Norman, som även han skrev om livets mörka och ljusa sidor, men aldrig utan hopp. Samma hopp som alltid har varit Tomas Sjödins ledstjärna. Så också i detta vinterprogram när han lämnar radiorymden för denna gång med ord om att den som älskar alltid kan blir räddad.
Sista mening: Och djupast sett är den som älskar alltid på väg hem.
Musiken: Frikyrkopop som Per-Erik Hallin blandas med First Aid Kit, Laleh och James Ingram.
Dagens vintervärd: Nanne Grönvall, artist.
Lyssna på programmet här.