Claes Bang rynkar på ögonbrynen. "Vi hade roligt tillsammans, kan det inte bara få stanna där?" Elisabeth Moss, mest känd för den svenska publiken som Peggy Olson i succéserien Mad Men, kontrar. "Man kan inte upprätta en relation med en annan människa utan några som helst förpliktelser", hävdar hon.
‒ We got it, ropar Ruben Östlund.
Enligt sedvanligt Östlundmanér spelar han in en scen om dagen, om och om igen tills allt stämmer. Dagens scen, en konfrontation mellan danske Claes Bang och Elisabet Moss rollfigurer, är en av de viktigaste. För ett år sedan satt Östlund och Moss på ett hotellrum i London och improviserade till samma scen.
‒ Det var ett otroligt bra möte. Rädslan är sedan att den faktiska inspelningen inte ska nå upp till samma nivå som när man improviserar, men det gjorde det i dag, säger en lättad Östlund medan kulisserna plockas ner.
Intresse från Hollywood
Efter framgången med Turist har han och producent Erik Hemmendorf inte haft några problem med att väcka intresse för sin nya långfilm The Square, varken från finansiärer eller skådespelare.
‒ Agenter har ringt och frågat om vi vill ha Matt Damon eller George Clooney. Vill de provspela? svarade vi. Då blev det tyst, säger Erik Hemmendorf. Skådespelare på den nivån är vana att bli erbjudna roller, men så jobbar inte vi.
Förutom Moss och Bang syns även brittiske Dominic West, som fick stora genombrott i The Wire, i en av rollerna. Efter 63 inspelningsdagar i Stockholm och Göteborg ska teamet ner till Berlin för en sista arbetsvecka. Men det hela började med en ruta i Värnamo.
Ett genomgående tema i Ruben Östlunds filmer är hur människor tar ansvar för sina handlingar, och därmed för andra. Tillsammans med filmproducenten Kalle Boman anlade Östlund en ruta mitt på torget i Värnamo. Rutan skulle vara en frizon och en plats för gemensamt ansvar, dit man kunde gå om man behövde hjälp och där man kunde lämna sina saker utan de skulle bli stulna.
Tuff inspelning
I The Square är det Claes Bangs rollfigur Christian som ställer ut rutan på museet X-Royal, där han är konstnärlig ledare. När styrelsen för museet hyr in en PR-firma för att marknadsföra utställningen tappar Christian kontrollen över kommunikationen och hamnar mitt i ett mediedrev.
‒ Man får göra allt med den rollfiguren, han går igenom så många olika situationer, säger Claes Bang.
Han älskade manuset direkt, precis som han älskade De ofrivilliga och Turist. Men inspelningen har varit tuffare än han förväntade sig.
‒ Rubens stil är väldigt ovanlig. Han gör många, långa tagningar. Vid tagning tjugo eller tjugofem slutar man försöka kontrollera vart det tar vägen, och scenen tar den väg den vill. Visst är det jobbigt ibland, som när jag stövlade runt i sopor en halv dag, i ösregn.
Lär sig på nytt
Elisabeth Moss håller med om att Ruben Östlunds sätt att arbeta är krävande för skådespelarna.
‒ Man måste vara konstant närvarande. På andra inspelningar man ofta luta sig mot rollfiguren och replikerna, och vissa knep man lärt sig genom åren. Här måste hela tiden plocka fram saker ur oss själva som är äkta. Det är en utmaning, men jag kommer att kunna ta med mig saker härifrån till andra typer av inspelningar.
Hon spelar journalisten Anne, som liksom många andra kvinnor Moss har spelat ofta väljer den obekväma vägen istället för att sitta tyst och rätta sig in i ledet.
‒ Jag gillar att spela komplicerade kvinnor, som inte nödvändigtvis är heroiska hela tiden. Anne kan säga saker som får henne att framstå som den bekräftelsesökande, galna flickvännen. Men hon försvarar det med att starkaste är att visa svaghet och att vilja prata om saker.
