En gång köpte jag en gul kostym på Gulins klädaffär i Angereds Centrum. Eller HM. På 80-talet. Midjejacka med byxor. Valde med omsorgoch provade länge. Gick fram och kom tillbaka till affären för att vänja mig vid att det kunde vara jag i en sådan fin kostym. Jag kan vara en annan kille med. Lite seglarkille från Marstrand. Lätt i fot och sinne, smal, sorgfri och glad. Ville så gärna se bra ut.
Inte se ut som om jag hade en enda stor cellulitröv utan mer glida fram italienskt, i smala skor och höfter med frisyr på plats. I affären såg det bra ut. Pressveck med mera.
Jag var väl 16 år kanske. Det var på Valborgsmässoafton jag bestämde mig för att inviga min kostym. Jag och polaren Ove åkte in till stan. Gick upp och ner för Avenyn.
Jag skämdes.
Jag kom på att jag såg ut som en kyckling.
Folk kom fram och frågade om jag kunde värpa ägg. Kunde höra kycklingläten inombords. Kändes fel. Det var en sådan motsats till känslan från affären. Byxorna som varit så släta i affären tog in luft. Blåstes upp och såg ut som ventilationsrör i aluminium. Jag såg ut som en gul Michelingubbe. Jag ville träffa någon, men intresset var svalt för en påskkyckling som rymt från en bondgård.
Det var långt till min sandstrand i Italien. Jag ville åka vespa i skor utan strumpor.
Som i en film med Elvis. I stället såg jag ut som en luftballong som strax skulle lyfta sakta från Avenyn upp i himlen över kortegen och alla glada människor.
Tyget var så tunt och kostymen satt så bra... i affären. Jag hade ju tyckt att jag såg så bra ut.
Jackan och byxan hängde ihop. Det är något med speglar i klädaffärer. Dom talar inte sanning.
Det var stuckatur i kostymtyget som från en vägg i en vänthall på en institution med positiv glad färg så man känner sig upplyft inför allvaret bakom dörrarna. Jag överdriver inte. Det kändes såhär. Det var så trångt bland allt folk. Ingen kunde se mig. Ändå tittade alla på mig. Kändes det som. Svårt att vara ung och passa in och vara nöjd med sig själv. Det blir bättre när man blir äldre.
Vet jag nu. Polaren var snäll. Han förstod mig.
Vi åkte hem till Gårdsten igen. Långt från alla diskotek och svartfester med spontant hångel och längtan. Skönt att vara hemma och slänga av sig kläderna. Dra på sig jeans. Valborg har alltid varit totalt överreklamerat. Tycker jag. Det borde vara fint. Utan krav och för höga förväntningar. Inte för mycket alkohol.
Det är fint med fest och tradition. Ta det lite lugnt.
Tycker jag.
Hoppas det blir fint väder.
Ha en skön Valborg.
Tumme upp:Frölunda. Grymt stort grattis. Bäst.
Tumme ner:Att Brian Johnsson måste ställa in sina gig med AC/DC på grund av nedsatt hörsel.
Carl-Einar Häckner
är trollkarl och komiker. Han delar sin tid mellan Göteborg och Berlin och förbereder just nu årets Lisebergs-varieté Vulkan som har premiär 8 juli.
