”De som försöker förbättra skolan genom att först svartmåla den är ute på hal is” skriver Maria Stockhaus (M) vid SKL, Sveriges Kommuner och Landsting på GP Debatt (18/2).
Men det klassiska retoriska greppet att försöka tysta kritiker, med att de kritiserar hela skolan när de uppmärksammar allvarliga problem, är inte hållbart. Problemen kan bara öka, om man väljer att lägga på locket. Det vet vi föräldrar till barn som på värsta tänkbara sätt drabbats av okunniga och maktfullkomliga människor i skolor och kommuner.
Maria Stockhaus vet mycket om barns och ungas ökande psykiska ohälsa, inte minst som ledamot i Bris styrelse. Hon vet att 50 000 barn kränks och mobbas i svenska skolor, och att 13 000 är utsatta under längre tid än ett år (Skolverket 2011). Att cirka 50 barn och unga varje år tar sitt liv efter mobbning borde hon känna till (NASP, Nationellt centrum för suicidprevention).
Borde begripa och ingripa
Maria Stockhaus och SKL borde väl kraftfullt ingripa för att analysera, utreda och åtgärda skrämmande brister i skolornas verksamhet. Men det gör inte SKL. Tvärtom. När SKL:s jurist samlar skolledare till seminarium om Barn- och elevombudets arbete mot kränkningar och mobbning ger man i stället tips och rekommendationer hur skolorna ska agera för att undanhålla information för att undvika kritik för sitt bristfälliga arbete.
När ”sju av tio skolor brister i arbetet med att förebygga och förhindra kränkande behandling av elever” (Skolinspektionen 2010) borde väl SKL utbilda om hur man stödjer utsatta barn i stället för att hjälpa okunniga och försumliga skolledare?
”VI behöver sätta upp tydliga mål och regelbundet följa upp verksamheten” skriver Maria Stockhaus som avslutning. Gör det i stället!
Claes Jenninger
pedagog och pappa