Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Krafttag för en bättre skola

Uppgörelserna om friskolorna och läraryrkets status är båda viktiga för skolans framtid.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Inom loppet av drygt en vecka har Folkpartiledaren och utbildningsministern Jan Björklund lyckats åstadkomma två breda uppgörelser om utbildningspolitiken. Den första uppgörelsen kom i friskolekommittén efter samtal på tu man hand med Socialdemokraternas Stefan Löfven. Den innebar att den inflammerade vinstfrågan kunde läggas åt sidan, men samtidigt att krav införs på långsiktigt ägande och kontroll av dem som avser att starta friskolor.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Visserligen gjorde Miljöpartiets ombud revolt några dagar senare på partiets kongress, men sannolikt väger kompromissen tyngre vid ett eventuellt regeringsskifte. Den innebär en intelligent kompromiss, där båda parter fått ta och ge. Socialdemokraterna har insett och bekräftat värdet av det fria skolvalet. De borgerliga har fått inse, vilket också Björklund understrukit i sina kommentarer, att man varit lite väl blåögd i synen på formerna för introduktionen av friskolorna.

Att det fria skolvalet består är av stor vikt. I allt tal om segregation skall man komma ihåg att människor med ekonomiska resurser alltid haft möjlighet att köpa sig en bra skolutbildning för sina barn. I det gamla monopolsystemet handlade det helt enkelt om att se till att bosätta sig i ”rätt” kommun eller bostadsområde.

I går presenterade så Björklund ett samlat manifest för att förbättra läraryrkets status, tillsammans med de båda lärarförbunden och Sveriges kommuner och landsting. Där lyckades han springa förbi en sannolikt snopen Stefan Löfven, som ju i mitten av maj försökte sig på en liknande samling.

Syftet, att höja läraryrkets status, är under alla förhållanden angeläget. Våren har bjudit på en del skrämmande uppgifter, som att det på några lärarutbildningar räckte med 0,1 poäng i högskoleprovet för att bli antagen. Statusen har sjunkit så att lärarutbildning i en del fall blivit en sista utväg för dem som inte kommer in någon annanstans.

Mycket av det som nu föreslås har aviserats sedan tidigare. Det gäller bland annat just skärpta inträdeskrav för lärarutbildningen. De skärpningarna gäller både de teoretiska förkunskaperna men också införandet av ett lämplighetstest för att se om den som antas har de rätta pedagogiska förutsättningarna.

Lärarlegitimationen är en annan viktig förutsättning för att markera yrkets betydelse och här har ju Björklund nyligen presenterat ett förslag till validering av icke behöriga lärares erfarenhet och kunskaper. Ett intressant förslag, efter finländsk förebild, gäller inrättandet av särskilda övningsskolor där lärarstudenterna ges kvalificerad handledning. Högre löner är att mantra som upprepats länge. Det viktigaste där, vilket inte nämns, är nog att öka lönespridning och karriärmöjligheter. Goda pedagogiska insatser och fortbildning måste premieras.

GP 4/6 -13