Trögstartad efter sommarledigheten? Ta hjälp av festivalerna för att få upp flåset!
Efter Way out West hörs inte ens gnäll över vädret längre. God festivalstämning ger energi och besegrar till och med hällregn. Nu bubblar hela stan av tioårsfirande Göteborgs kulturkalas, som under torsdagen fasar över i Dans- och teaterfestivalen.
Förr fanns en avvaktande hållning mellan kalaset och festivalen, men när Dans- och teaterfestivalen nu gör omstart på sin ursprungliga augustiposition samtidigt som kalasprogrammet självklart inrymmer dans- och teaterinslag, är det följdriktigt att de går omlott.
Ett par av festivalpunkterna äger rum i kalasvimlet: torsdagens lindansande grupp Basinga, från Frankrike, på Götaplatsen och Les Colporteurs – som också går på lina – i Trädgårdsföreningens familjeinriktade helgprogram.
Skickliga utomhusakter hör till Dans- och teaterfestivalens tradition. Det är viktigt att det syns ute på stan att något häpnadsväckande väntar inne på scenerna. Festivalens mål är ju att stimulera och vidga intresset för scenkonstens olika uttryck. Så blev nycirkus ett begrepp i Göteborg.
Även här hålls traditionen vid liv. Compagnie du Hanneton och James Thierrée är tillbaka med sina magiska drömvärldar och inviger festivalen med La grenouille avait raison (Grodan hade rätt).
Vad ska jag se? brukar många fråga mig inför festivalen. Mitt råd är: botanisera i
programmet! Ta hellre fasta på teman och idéer än genrebeteckningar som dans och teater. Scenkonst är bredare än så idag. Och i internationella festivalsammanhang som detta lyser traditionell teater mest med sin frånvaro. Den berömda teaterinstitutionen Schaubünhne från Berlin är gäst i år, men symptomatiskt nog inte med en uppmärksammad klassikerpjäs utan en multimediashow i Katie Mitchells regi. The forbidden zone hör till det som jag är mycket nyfiken på.
Detsamma gäller irländska Pan Pan Theatre. Måsen i The seagull and other birds lär visserligen härstamma från Anton Tjechov, men lär ha samtida lyftkraft under vingarna.
Dans- och teaterfestivalen visar scenkonst här och nu.
Den konferens som ingår, torsdag och fredag nästa vecka, ställer även frågor om det sociala ansvaret. Hur bemöter scenkonsten människor på flykt? Världsläget tränger in i föreställningarna. Koreografen Arkadi Zaides Archive är baserad på videofilmer från konflikter på Västbanken. Joris Lacoste samlar fem röster och 16 olika språk i körverket Suite No 2.
Internationella festivaler ger perspektiv på andra, och öppnar insikter om oss själva. Batsheva Dance Company dansar inte bara Ohad Naharins Last work utan ger även workshopen Gaga for the people, där deltagarna får prova det rörelsespråk som koreografen har utvecklat och spridit långt bortom balettsalarna. Våga, prova på, det är festivalen till för!
