Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Köpberoende tas inte på allvar

Vi får höra om föräldrar som tömmer sina barns konton, andra handlar på nätet i sin partners namn eller förfalskar sina anhörigas namnteckningar. Det är djupt olyckligt att frågan om vems ansvar det är att kartlägga och initiera forskning kring köpberoende bollas mellan olika myndigheter och politiker, skriver Ann-Britt Aldeman, Köpberoendes riksförbund.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

I media förs en debatt om dyra väskor och lyxkonsumtion, för en person som är köpberoende är detta en skendebatt. Köpberoende är ett allvarligt beteendeberoende som i en nedåtgående spiral riskerar att förstöra hela tillvaron då man helt tappar kontrollen över sitt shoppande. Ett fåtal köpberoende shoppar lyxvaror, det är själva inköpet som ökar välbefinnandet, så man kan lika gärna shoppa billigt.
Köpberoende är ett fenomen som har blivit allt mer omtalat de senaste åren. I Sverige finns ingen forskning och därmed har vi ingen kunskap om hur många svenskar som är drabbade. Forskare i USA och England är eniga om att detta är ett okontrollerat och återkommande beteende som skapar ekonomiska och sociala problem. Teorierna om bakomliggande orsaker går dock isär.
Ingen egen diagnos
Forskning från USA och England som finns sedan slutet av 1980-talet har tre olika inriktningar;
1) att köpberoende är ett beteendeberoende jämförbart med spelberoende
2) att köpberoende är ett tvångssyndrom
3) att köpberoende är en impulskontrollstörning.
Vid det stadium som forskningen och kunskapsnivå just nu befinner sig är det vanligt att både kriterier, bakomliggande orsaker och namn varierar. Ett stort problem är att köpberoende inte finns som en egen diagnos. I USA finns nu flera forskare som föreslår att köpberoende ska bli en egen diagnos i det internationella kriteriesystemet DSM-V när nästa version kommer 2011. Om så sker kan vi i Sverige inte fortsätta att blunda och sticka huvudet i sanden.
Köpberoendes riksförbund bildades i början av november förra året. Sedan dess har vi tagit emot samtal eller e-post från närmare 200 personer, varav cirka 30 procent är anhöriga/närstående, vänner, eller arbetskamrater. 90 procent är kvinnor varav den yngsta är 18 år, men det är allt fler män som kontaktar oss. Av dessa 200 har 20 personer begått brott som, förskingring, bedrägerier, stöld, urkundsförfalskning. Vi får höra om föräldrar som tömmer sina barns konton, andra handlar på nätet i sin partners namn, eller förfalskar namnteckningar på sina anhöriga. En 27-årig tjej som stulit flera hundratusen i kassan i tjusiga butiken där hon arbetar, 55-åriga kvinnan som förskingrat för andra gången, den lyckligt gifte 40-årige tvåbarnspappan som förskingrat en miljon, butikschefen som åtalats för grov stöld från kassan i sin egen butik.
Vi får höra tragiska skildringar om raserade relationer och familjer, självmordsförsök, barn och anhöriga/närstående som mår väldigt dåligt och som inte har någonstans att vända sig för att få hjälp.
Vi har uppvaktat Statens Folkhälsoinstitut för att intressera dem för att kartlägga hur många svenskar som kan vara drabbade, och i sitt svar till oss framförs "att det inte krävs någon specifik behandling för köpberoende. Detta är att betrakta som tillhörande depression/ångest eller tvångssyndrom". Till vår stora förvåning har Statens Folkhälsoinstitut som bakgrund till sitt ställningstagande endast tagit med de studier som ger stöd för vad vi uppfattar som en förutfattad mening, och man har uteslutit flera av de uppmärksammade studier som gjorts i USA och England, vilka betraktar köpberoende som ett beteendeberoende.
Likadant för hjärnan
Frågan om vad som är orsak och verkan har funnits med även vid diskussioner om alkoholism och vid spelberoende. Bakom alla former av missbruk finns någon form av ångest och ett behov att få en sinnesförändring. Enligt aktuell hjärnforskning är alla missbruk likadana för hjärnan.
Vi anser att Folkhälsoinstitutet bör ta del av och hänvisa till samtlig forskning om köpberoende, och inte bara hänvisa till den som ger stöd för deras uppfattning. Vi får heller inga som helst svar från regeringen vad den kan eller vill göra, trots skrivelser och uppvaktningar. Det är en svår uppgift att förklara för alla dem som hör av sig till oss att köpberoende ses som ett icke-problem.
Det finns ljus i mörkret. Vi vet att köpberoende engagerar sjuksköterskor som möter drabbade på vårdcentraler, inom beroendevården eller inom psykiatrin. Det seminarium som vi nyligen höll under Vårdförbundets stora arrangemang, Vårdstämman, var det mest besökta av alla föreläsningar om beroende. Vi har också föreläst för närmare 50 budget- och skuldrådgivare från landets olika kommuner. Vi har mött hyresvärdar som efter diskussion med oss om vad köpberoende innebär tagit tillbaka vräkningsbeslut. Vi har mött välvilliga inkassoföretag, kreditinstitut och banker som beviljat avbetalningsplaner.
Bollas mellan myndigheter
Det är djupt olyckligt att frågan om vems ansvar det är att kartlägga och initiera forskning kring köpberoende bollas mellan olika myndigheter och politiker. Vi ställer oss också frågan om det finns ett genusperspektiv i denna ovilja att betrakta köpberoende med samma allvar som annat beteendeberoende, till exempel spelberoende. Kan det vara så att man bagatelliserar kvinnors problem och väljer att betrakta köpberoende som ett lyxproblem?
Vi bedriver ett tufft ideellt pionjärarbete med att föra ut kunskap om köpberoende och att stötta både drabbade och anhöriga/närstående.
Hur länge ska vi behöva bedriva vårt pionjärarbete i styv kuling?
Ann-Britt Aldeman
förbundsordförande
Köpberoendes riksförbund
Nykter köpmissbrukare och författare till Att köpa lyckan - En berättelse om köpberoende