Socialdemokraterna hade som väntat spenderbyxorna på sig vid årets första maj. Det gällde inte minst partiledaren Håkan Juholt, som förutom att utrota barnfattigdomen lovade att använda överskotten i ekonomin för vad han kallade investeringar i välfärd och utbildning.
Så mycket mer konkret än så blev det inte, även om det framkom att Socialdemokraterna i sitt alternativ till vårpropositionen kommer att föreslå ett antal sommarsatsningar för ungdomar, allt ifrån sommarjobb till särskilda sommarutbildningar. Dessutom vill den ekonomiske talesmannen Tommy Waidelich bygga ut tunnelbanan i Stockholm.
Håkan Juholt slog i sina tal ett slag för skolan och utlovade ett kvalitetslyft som skall göra att ”alla barn har rätt att gå i den bästa skolan”.
Riktigt hur detta skulle gå till framgick inte. Men det är naturligtvis positivt om en verklig omsvängning skulle vara på väg inom det parti som bär den största ansvaret för den successiva kunskapsnedrustningen i skolan. Skulle vi kunna få en bred samsyn om värdet av kunskapsskolan i stället för flumskolan vore mycket vunnet – framför allt för ungdomarna.
Det är inte så länge sedan Socialdemokraterna anklagade regeringen för misskötsel av ekonomin och försökte blunda bort den globala finanskris som svepte över världen. Inte minst därför är det intressant att notera hur Juholt och Waidelich nu tvärtom hänvisar till de stora överskotten i ekonomin som en närmast outsinlig källa till populära reformer.
Efter sol kommer regelmässigt förr eller senare regn. Svensk ekonomi, och därmed statsfinanserna, är mer konjunkturkänslig än de flesta. Överskott kan snabbt förvandlas till underskott. Mot den bakgrunden känns det trots allt tryggare med Reinfeldt och Borg vid rodret än de mer lättsinniga Juholt och Waidelich.
I Göteborg var Leif Pagrotsky denna gång första maj-talare.
Den rutinerade Pagrotsky höll som väntat ett retoriskt skickligt tal, dock med en del noterbara luckor. Bland annat lyckades han med konststycket att ha ett långt avsnitt om befrielsen och de demokratiska krafterna i Nordafrika och Mellersta östern, utan att ens omnämna Libyen.
Det är förstås inte helt lätt att tala högstämt om solidaritet med Nordafrikas folk när den socialdemokratiske partiledaren förklarat, två månader i förväg, att de svenska insatserna i Libyen skall avslutas.
Pagrotsky höll också en lång hyllning till Göran Persson för dennes insatser att utvidga EU och menade att en S-regering var bättre garant för positivt EU-engagemang än en borgerlig regering. Fast bara för några veckor sedan fick Socialdemokraterna i Stockholm en ledare, Karin Wannberg, som anser att det är ett bra förslag att Sverige borde lämna EU.
Det vore kanske på sin plats att S internt försöker reda ut inställningen till EU – mer än 15 år efter inträdet.
Samtidigt bör sägas att Pagrotsky, för dagen något hes men uppenbart lycklig över att få tala på Götaplatsen, med sin erfarenhet inte hemföll till någon ekonomisk utgiftspopulism i talet. Dock är det inte han som är ekonomisk talesman.
GP 2/5 -11