Jonas Jonassons tredje roman håller sig i ett nutida Sverige – med en kvinnlig, tysk ärkebiskop men ännu utan flyktingkris – men han är annars lätt att känna igen. På gott och ont.
Mördar-Anders har mördat en man mindre än huvudpersonen i Cornelis Vreeswijks visa och hoppas efter avtjänade straff kunna leva på ett billigt hotell utan att några värre brott än att klå upp andra för pengar. Där hamnar han i stället i klorna på den desillusionerade receptionisten och en avsatt präst som vill att han ska utöka sin verksamhet med mord och sedan försöker lura både honom och beställarna.
Istället för att fly mot lyckan och kärleken med två pengafyllda resväskor får de en nyfrälst Mördar-Anders med sig. Ny plan: en kyrka med pastor Anders som förgrundsfigur och ovanligt riklig nattvard.
Läs mer: Jonasson har landat i framgången
Underhållningslitteratur ska tas på allvar och jag gillar skrönor, men något fattas. Kanske för att Jonasson har som syfte att bli rolig istället för att bara vara det. Kanske för att han har en förkärlek för att återberätta samtal istället för att skriva dialog. Kanske för att personerna mest är pappersdockor eller karikatyrer. Kanske för att det är svårt att utläsa om viss kritik är ironisk eller inte. Kanske för att det samtidsperspektiv som kan läsas in skaver: receptionisten och prästen ser sig som offer för olyckan, men aldrig på grund av samhällets strukturer utan på grund av personliga förutsättningar (framför allt förfädernas felaktiga val eller påtryckningar). I sin självrättfärdighet och girighet har de inga problem att lura andra.
Den mest sympatiske i persongalleriet är Mördar-Anders själv. Det är sällan han tänker innan han agerar och han har för den delen inte har så mycket i skallen att tänka med. Men han har ett gott hjärta.
Enbart goda intentioner räcker dock sällan hela vägen – vilket även Jonas Jonassons roman är exempel på.
BIBLIOGRAFI JONAS JOHANSSON:
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann (2009)
Analfabeten som kunde räkna (2013)
Mördar-Anders och hans vänner (samt en och annan ovän) (2015)
