Jonas Hassen Khemiri: Invasion! Pjäser Noveller Texter

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Jonas Hassen Khemiri har ett tydligt favoritgrepp i sina noveller, pjäser och andra texter: väldigt ofta introduceras någon typ av metaposition. Rollkaraktärerna i nya pjäsen Fem gånger Gud pratar i pjäsen om styckets uppsättning och tillkomst, analyserar det, skriver repliker åt varandra och klagar på dem. I novellen Kontrollera allt. Radera drivs texten framåt av ett beskrivande av novellens struktur: "Första stycket är som ett hoppfullt intro där vi får följa hur du vinkar farväl till din familj…" och i krönikan Legosoldater är det själva krönikeskrivandet som texten spinner runt. I kursiva, insprängda stycken kommenterar författaren sin text: "Bra klimax, snyggt uppbyggt."

ANNONS

Mycket vanligt i Invasion! är också ett slags direkt tilltal. Till läsaren eller till en novellkaraktär. I Oändrat oändlig framförs texten som ett samtal med textens "du", där endast jagets repliker finns med och speglar också den tilltalades handlingar och svar: "Va? / Nej! / Sätt dig ned! / Ställ ifrån dig ljusstaken! / Lugna ned dig."

Trots att det egentligen inte är till texternas fördel att läsa dem så här ihopsamlade - de återkommande stilistiska greppen blir lite tjatiga - så är det väldigt underhållande att läsa Invasion! Hassen Khemiri har blick för alldeles verkliga absurditeter och skruvar dem bara lite, lite till för att vi säkert ska få syn på dem. Det gör han i ett samtal om ursprung/kulturskillnader/slöjor/kvinnlig könsstympning/hedersmord i pjäsen Invasion!, i en krönika om västerländsk flygplatshysteri och i en reflektion över invigningen av utställningen Africa Remix på Moderna museet i Stockholm. Mycket effektivt och hela tiden med en alldeles lagom avvägd ilska tätt under ytan.

ANNONS