Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

"Jag kastades ut ur mitt eget bolag"

Nobelpristagaren Arvid Carlsson har varit framstående inom hjärnforskning i många år. I dag känner han sig sviken av sitt eget bolag och tycker att priset mest fört med sig problem.
Pompan och ståten lyser med sin frånvaro när den 82-åriga Nobelpristagaren tar emot i ett ledigt rum på Arvid Carlsson Institutet, högst upp på Medicinareberget.
- Nyligen blev jag och mina medarbetare fråntagna möjligheten att forska vidare på vårt skötebarn. Dessutom blev jag utkastad ur mitt bolag, säger Arvid Carlsson.

Effektivare schizofrenimedicin
Barnet i det här fallet är molekylen ACR16 som ska hjälpa till att ta fram effektivare schizofrenimedicin. Molekylen hittades av Carlsson Research AB som startade av Arvid Carlsson 1998. Tanken med bolaget var att inrikta sig på att utveckla nya behandlingsprinciper och läkemedel för neurologiska och psykiatriska sjukdomar. Samma år som Arvid Carlsson fick Nobelpriset bestämde sig 6:e Ap-fonden för att investera 60 miljoner i bolaget samtidigt gick de in med två personer i styrelsen.
- I och med det blev det väldigt svårt att arbeta på mitt sätt. Jag ville helst att vi skulle försöka arbeta i en akademisk atmosfär eftersom innovationer lättare föds i sådana miljöer. Men det var svårt eftersom vi plötsligt blev väldigt begränsade.
Även om licensen för molekylen inte ligger hos Carlsson AB längre så anser han att hans forskarteam har hindrats från fortsatt forskning av företaget. Han har hela tiden velat vara en del av bolaget men har blivit mer och mer undanskuffad. Vid senaste stämman blev han utröstad och sitter i dag som passiv aktieägare. Han vill inte längre att bolaget ska bära hans namn.
- Jag har ingen insyn och förvägras att arbeta. De senaste de gjorde var att ta ifrån mig nyckeln, säger Arvid Carlsson.

Besviken på många i sin omgivning
Peder Berntsson som är vd på bolaget säger till GP att Arvid blivit gammal och att det då kan vara svårt att hänga med i framstående forskning. Men han förnekar att de skulle ha kastat ut honom.
Arvid Carlsson anser att allting egentligen startade efter det att han fått Nobelpriset.
- Det var en tid full av stridigheter. Jag har blivit besviken på många i min omgivning.
Han säger själv att han inte är typen som kompromissar men hävdar att forskning inte handlar om att välja en gyllene medelväg utan att finna sanningen.
- Majoriteten har nästan alltid fel, säger han och det glimmar till bakom de tjocka glasögonen.
Han förklarar snabbt att det inte ska gå att rösta om saker i forskarsammanhang - det är alltid bara en sak som är sann. Han har tagit sina strider men anser att folk i femtio år har sagt att "Det Carlsson gjorde för fem år sedan är okej men det han gör i dag är det inget vidare med" och så har det sagts i alla år.

I toppskiktet sedan 1950-talet
I dag arbetar han ihop med ett forskarteam på Arvid Carlsson Institutet. Där har han funnit den forskarmiljö som han saknade på Carlsson Research AB.
Sedan tidigt 50-tal har han befunnit sig bland toppskiktet av forskare. Engagemanget för hjärnans funktion och viljan att föra ut sina forskningsresultat finns fortfarande kvar. I dag inviger han tillsammans med Leif Pagrotsky en utställning om hjärnan på Universeum. Något som han tror kan bidra till en större förståelse för hur vi människor fungerar.
- Det finns ett stort allmänintresse för det senaste inom forskning. Jag tror att vi bör få vetskap om hur vi själva fungerar eftersom det är först då vi kan utvecklas som människor. Denna kunskap måste vi börja lära ut redan tidigt i skolan. Annars blir det som i dag då världspolitiken främst drivs av reptilhjärnor som styrs av sina reflexer.
Redan 1955 kom genombrottet för hans upptäckt som senare skulle ge honom Nobelpriset år 2000. Han hade precis lämnat sin egen forskning om ämnesomsättningen i skelettet och åkt till ett laboratorium i USA för att göra tester med det nyfunna medlet reserpin. Då var huvudtesen inom hjärnforskningen att hjärncellerna kommunicerade via elektriska impulser. Efter hemkomsten lade Arvid Carlsson fram teorin att kommunikationen skedde på kemisk väg.
- Min forskning ledde fram till dopamin. Det var som en aha-upplevelse när mitt forskarteam kunde visa att dopaminet var en signalsubstans. Sedan tog det ett år innan vi förstod hur allting hängde ihop och ytterligare tio år innan man kunde framställa mediciner som kunde hjälpa sjuka.
I dag ligger dessa upptäckter till grund för en rad olika mediciner. Främst är han känd för de som har tagits fram för att hjälpa människor med Parkinson, schizofreni och depressioner. Han har sedan upptäckten fortsatt sitt arbete med att undersöka dopaminet men också att försöka framställa bättre läkemedel. Men han är övertygad om att grundforskning är det viktigaste området i framtiden likväl som nu.
- Jag tror att det är farligt att låsa sig vid ett spår som ofta är fallet när nya läkemedel ska testas. Om jag ska vara ärlig så skulle jag vilja framställa mina brev till donatorer med att säga: jag vet inte vad jag kommer att komma fram till men jag ska göra så gott jag kan, säger Arvid Carlsson.
Han tror främst att det är akademiska miljöer som kan fungera som grogrund för den bästa forskningen och skulle önska att Sverige satsade mer pengar på det.
Envisheten, att få som han vill och hans stora nyfikenhet har drivit honom framåt genom åren.

Viktiga år som läkare
- Jag jobbade en kort period som läkare under 1950-talet och trivdes egentligen bra med det. Dock insåg jag att det var forskare jag ville bli. Jag ville veta mer hela tiden och läkaryrket var för rutinbetonat. Och sedan är det jobbigt att gå upp mitt i natten när de ringer från sjukhuset, säger han och skrockar.
I nästa stund blir han allvarlig och säger att året som läkare också var viktigt för att han då kom i närkontakt med många allvarligt sjuka patienter.
- Drivkraften sedan dess har till stor del varit att kunna lindra dessa människors besvär, säger han.
Själv har han hälsan i behåll och säger att hemligheten ligger i att leva i harmoni med de närmaste anhöriga. Dessutom äter han vitaminer i mängder och löser korsord. Han tror att det är viktigt att fortsätta vara aktiv även i pensionsålder och han reser fortfarande runt i världen regelbundet för att föreläsa.
- Ja, det här var kloka ord, säger Arvid Carlsson och sätter därmed punkt.
I nästa stund drar han på sig pälsmössan och ger sig ut på en av sina dagliga promenader.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.